Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Koloristiska kriterier. Af Klas Fåhræus. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
koloristiska kriterier 461
VENUS. OLJEMÅLNING AF TIZIANO VECELLIO. I Uffizierna i Florens.
ställa, som svart glupskt som natten vill
sluka alla reflexer, medan hvitt vid
tillblandningen dock gärna vill förlora sin
renhet och verka smutsigt.
Att måla hvitt och svart har därför
sen gammalt gällt som ett godt prof på
en kolorist af ras. Till exempel mäter
man ganska bra rangen af de holländska
porträttmålarnas kolorit på graden af deras
förmåga att återge de stora hvita
spetskragar, hvari man den tiden gick klädd.
En konst hvari Rembrandt kommer ett
godt stycke före alla andra, följd af van der
Meer, Metsu och på något längre afstånd
af Hals och hans skola, ända tills
kragarna hos de medelmåttiga målarna verka
som om de blifvit stärkta med krita.
Också i svartmålning går nog
Amsterdam-mästaren utanpå de flesta andra
målare, om man erinrar sig mannen med
handsken i Cassels museum, med hvars
svärta i vår tid måhända endast Manets
konst kan täfla.
Ett utsökt prof på mästerskap vid
behandlingen af båda dessa färglösa färger
ger också Velazquez i omstående bild af
en dvärg i Madrid, en bild som i
förbigående sagdt visar en ytterst
märklig, nästan japansk frihet i insättningen.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
