Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Jul. Af Erik Brate. Med 4 bilder af Gunnar Hallström - Tysta stunder. Af Karl Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
637
ning till dagens ökning, emedan den ena
föregår, den andra följer på densamma».
Däraf synes följa, att ordet jul (ags. geol.,
geohhol) just varit en beteckning för
vintersolståndet, hvad det nu i sig själft ma
betyda. I ett fragment af en gotisk
kalender kallas november första Jiuleis,
denna dubbla »julmånad» hvars namn
är en afledning af jul, har alltså funnits
äfven hos andra germanska folk,
måhända med föga skiljaktig fördelning, af
skäl som Tille utvecklar*, nämligen att
dessa forngermanska månader
ursprungligen säkert icke sammanfallit med de
romerska månaderna utan blott med vissa
delar af desamma. Äfven i norden bär
en månad namnet Ylir, som upptog
* Yule and Christmas s. 20.
större delen af nov. och början af dec.
Det förefaller alltså mycket sannolikt, att
jul just är den urgermanska benämningen
pä vintersolståndet.
I jultiden och dess sedvänjor har
således hvarje skede af vår bildnings
historia satt sina spår. Julgranen är den
nyare tidens alster, vissa rätter vid
måltiden samt stjärngossarne härröra från
katolska tiden, till den tid, då romarne
behärskade världen, återgår det mesta af
julens uppsluppna festglädje och den med
högtiden förbundna vidskepelsen, men i
själens djup hos dem, som fira helgen,
rufva ännu urreligionens föreställningar
om att de aflidna fädernas andar gästa
sina forna hem och främja sina ättlingars
långväg.
TYSTA STUNDER
AF KARL ASPLUND
I.
Hon mötte dig. — Säg, är ej allt som förr?
Går ej med tomt och sånglöst sorl din dag?
— Med längtans oro ljuda klockans slag;
ackorden i den tomma dagens buller
fått melodien af en stråkes drag,
som darrar hög i klara, mjuka toner...
II.
Ett ord, en melodi, en ljusreflex
på fönsterrutan: Något skyggt, som
drömmer
i själen, träffas af en glimt och väcks.
Men längre bort det skumma minnet
gömmer
förgången glädje, längesen i blund,
likt fåglar, sofvande i gryningslund.
— En dagningsglimt igenom dunklet
spritter,
och allt blir lefvande en snabb sekund.
Hör sus af löf och vind och fågelkvitter!
III.
Ditt leende är likt svalans flykt,
som snabb förbi mig far.
Jag önskar att jag en fjäder, ryckt
ur vingen ägde kvar.
Ditt leende är likt sol i april,
som dansande kommer ibland
och dansande går. Likt dåren jag vill
sluta det hårdt i min hand.
Men allt hvad jorden gaf i min hand
att äga fast och tryggt,
hvad gaf det af glädje? — Ett ringa grand
mot solen och svalans flykt.
IV.
Lif är glädje, lif är sol och sång.
Lif är drömmar och begär, som glöda.
— Hjälp oss, lif, när vinterdagen lång
vi vandra döda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
