Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Uppvaknandet. Af Hildur Brettner - Tulpanen på bakgården. Af Bertel Gripenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERTEL GRIPENBERG
55
steg uppför trappan. Men då han
öppnar dörren för att gå in, bryter ett
skärande förtviflans skrik fram öfver hennes
läppar, och hon sjunker ned på trappan.
Han står framför henne skräckslagen.
All hennes styrka är slut. Hon sitter där
skakande af krampaktig, snyftandegråt:
»Jag ser ju ingenting och hon har
brukat följa mig hem.»
»Hvad —?» orden stocka sig till en
rossling i hans strupe. Han rycker henne
upp intill sig. »Hvad är det du säger
— ser du ingenting?»
Hon skakar på hufvudet. »Nej,
ingenting.» Hennes förtviflade lilla gestalt
darrar i hans armar. Så kommer
bekännelsen — några få ord, hviskade,
som pressade fram under ett öfvermätt
af jämmer.
Han släpper henne och raglar som
en drucken till trappan. Han är som
den, som blifvit bländad af ett plötsligt
ljus.
Hon har sökt sig fram till honom.
Han smeker endast hennes hand, medan
tårarna skölja hans ögon.
TULPANEN PÅ BAKGÅRDEN
AF BERTEL GRIPENBERG
En vilsekommen, röd tulpan du är
bland maskros, tistel, starr och åkergröda.
Ditt lif är hungersnöd och kamp och möda
på kylig jord som helst blott ogräs bär.
Du är en landsförvisad resenär,
en kunglig främling dömd till att förblöda
bland de plebejer, kraftiga och snöda,
som äro härskare och herrar här.
Du hindrades att växa hög och stark
af svälten på en fattig ogräsmark.
I solens färg dock dina kronblad glöda.
Du är trots allt en ädel eldtulpan,
en solson från ett fjärran Hindostan,
och ingen åkerväxt till nyttig föda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
