Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Paul Heyse. Af Olof Rabenius. Med 7 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
OLOF RABENIUS
sånger, än sorgevisor, de sista i skälfvande
melodier, då de ägnas hans döda barn.
Om välljudet i hans diktion kan man få
en föreställning af följande lilla dikt:
Lieb, o lieb war die Nacht
Mitten am hellen Tag,
Als wir die Läden geschlossen,
Als durch die schützenden Sprossen
Goldige Dämmerung brach.
Kuhl, o kuhl war der Saal,
Drinnen die Welt uns verging,
Da wir in seligem Schmachten
Wandelten, flüsterten, lachten,
Bis uns der Schlummer umfing.
Silss, o süss war der Traum,
Herz am Herzen geträumt!
Ueber uns schwebend iin Kreise
Flattert’ ein Schmetterling leise,
Dunkel die Schwingen umsäumt.
Det är icke djupsinnigt, men det är
vackert, icke starkt, men smältande.
I romanen »I Paradiset» har en af
konstnärerna en fantasi, som han säger sig vilja
utföra i en freskomålning. Venus och Amor
ha ifrån fornvärlden förirrat sig in i en
senare tid och vandra illa klädda omkring i
främmande trakter bland okända människor.
Till sist komma de in i ett kapell, där
öfver altaret tronar en träbild af madonnan
med barnet i vax. Hon bär en gyllne
krona på hufvudet och är höljd i en röd
mantel. Med dem får Venus nu lust att
själf pryda sig, och hon intar madonnans
plats med den lille Amor i sitt sköte. I
morgongryningen inträder en yngling i
kapellet och betraktar med en helig rysning
den härliga skepnaden under baldakinen.
Då gör hon en rörelse ined handen och
ger ynglingen en strålande blick; gripen
af bäfvan flyr han för skönhetssynen, men
då han kommer tillbaka, är den underbara
kvinnan försvunnen och i hennes ställe
blir han endast trämadonnan varse. Men
han glömmer icke uppenbarelsen, och han
besjälar därmed sin konst. Ynglingen hette
Rafael. Mer än tre hundra år senare har
äfven Paul Heyse sett Afrodite vandra
hemlös bland än mer främmande människor,
och hennes lefvande bild har lyst honom
till mötes från madonnans tron. Efter
den stunden invigde han sitt lif och verk
åt kärlekens och skönhetens gudinna.
PAUL HEYSES VILLA I MUNCHEN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
