Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Frederik van Eeden. En biografisk studie af Poul Bjerre. Med 2 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
poul bjerre
inom människan eller i de yttre
förhållandena. Diktaren tror det förra, den sociale
reformatorn det senare. Båda dragen
finnas hos van Eeden. Under första hälften
af hans lif hade det förra haft öfverhand,
nu fick det senare makten.
Den vanliga vägen för reformatoriska
sträfvanden går genom social-politiken.
Socialismen, hvilken började som en utopi
hos enstaka fanatiska drömmare, har så
småningom degenererat till ett praktiskt
politiskt program.
Men är denna väg verkligen den enda
möjliga? Då den sociala nöden går upp
för en mäiniska såsom lifvets mest
kräf-vande faktum och då hon känner sig
tvingad att offra sitt lif därför, skall hon då
verkligen vara nödsakad att med händer och
fötter binda sig vid ett politiskt parti,
hvilket ingalunc.a har hennes ideal som sitt mål,
utan som endast är den bättre af onda
möjligheter? Skall hon verkligen vara nödsakad
att blanda sin röst med denna massa af
adel, präster, borgare och bönder, som
har landets lagstiftning om hand? Skall
hon nödgas låta sitt hjärtas rop förkväfvas
i den osunca luft af kall beräkning,
massvälde, kompromisser och hyckleri, som
kallas politik?
Absolut nödvändigt är det nog ej. Man
glömmer alltför lätt, att de största sociala
omvandlingar skett på andra vägar. Samhället
är dock i sista hand intet annat än en
samling människor. Allt som i djupare
mening griper in, omgestaltar sättet att
känna och tänka återverkar ock på
samorganisationen. Kristi lära, som ledde det
inre lifvet in på nya banor, verkade
äfven sociala omgestaltningar, hvarhelst den
utbredde sig. I mindre skala ha många
ordets förkunnare verkat på liknande
sätt. Savonarolas predikningar återkomma
på många ställen i den omredigering som
den florentiska författningen undergick
medan han talade i San Marco, och huru
rikt slog ej »Le contrat social» ut i blom i
den franska revolutionsförfattningen.
Men van Eeden kunde ej begränsa sig
till den sociala förkunnelsen. Han måste
själf gripa in. Han valde en väg, som
visserligen andra pröfvat före honom, men
som dock var synnerligen karaktäristisk för
hans personlighet, nämligen experimentets.
Han fick härigenom tillfälle att öfverföra
sin vetenskapliga skolning till ett nytt om-
råde och dessutom förblifva i den lefvande
beröring med människor, som för honom
var ett behof.
Allt sedan renässansens dagar har den
experimentella metoden sträckt sig ut öfver
det ena området efter det andra, så att
numera knappt något fält lämnats oberördt af
denna. Till och med lagarna för
själslifvet, det mest komplicerade af allt, söker
man i våra dagar utreda på denna väg.
Det ligger en gigantisk tanke bakom
försöket att tillämpa den experimentella
metoden äfven på samhället. Detta har ju
uppstått genom den ena tillfälligheten efter
den andra, utan att något reglerande
förnuft öfvervakat det hela. Människorna
ha hvirflats tillsammans på liknande sätt
som Lucretius skildrar huru atomerna
meningslöst och utan något inre sammanhang
hvirflats ihop i världsalltet. Det ena
seklet har öfvertagit det andras missgrepp,
och alla försök att rätta dem och att böta
de sociala sjukdomar, som kallas fattigdom,
brott och dylikt, ha strandat. Den
experimentelie sociologen vill studera
samorga-ganisationens fenomen från grunden, finna
lagar för detta och på så sätt skapa ett
idealsamhälle, efter hvars mönster de
förefintliga samhällena kunde rekonstrueras.
Det låter nu som en tom fantasi, men
om man granskar hvilka förut oanade
eröfringar den experimentella vetenskapen
lyckats göra, får man det intrycket, att
ingenting är otänkbart. — Låt oss endast
tänka på huru den moderna hygienen i
våra dagar omskapat städerna. Och denna är
i sista hand baserad på ett fåtal
bakteriologiska experiment.
År 1898 grundade van Eeden sin
försökskoloni, Waldén, i Holland. Det skedde
under allt annat än goda auspicier.
Omkring honom samlades en brokig skara af
ifrare, som hoppades på »återgång till
naturen», andra som drömde om det första
kristna samlifvet, artister som sågo det
hela från estetisk synpunkt och framför
allt oduglingar som räknade ut att de här
skulle kunna lefva på andras arbete, —
med ett ord människor som voro sällsynt
olämpliga att af ideella drifkrafter
genomföra ett svårt praktiskt verk. Det artade
sig emellertid ej så illa. Det hela kom
i gång och utvecklades så småningom.
Bageriet producerade ett bröd som blef
mycket omtyckt och det hjälpte till att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
