Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - De nyaste konstpraktverken. Af John Kruse. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2/0
JOHN KRUSE
TECKNING TILL HERREMANDSBRUDEN AF ERIK WERENSKIOLD
ringar af troll. Det är en humor och en
frodighet öfver dessa groteska
björn-lik-nande vidunder, som göra dem alldeles
oemotståndliga. Se t. ex. de fullkomligt
praktfulla, gnistrande spirituellt tecknade
individerna som öppna sina stora gap och
skratta så våldsamt, att de måste stödja
båda händerna mot knäna (sid. 6 och 16)
eller det i en liknande situation framställda
trollet i »Fölgesvenden», hvilket är en
prinsessas käresta. Präktigt är också det
springande trollet i Soria Moria Slot, hvilket
afbildas efter en etsning: den tunga bestens
lunkande med böjd kropp och
framåt-sträckta armar är ypperligt gifvet.
De öfriga sagomotiven: kungar,
prinsessor, bönder, djur och landskap,
uppenbara i fullt mått, hvilken god och fin,
beundransvärdt säker verklighetsiakttagare
Werenskiold är. I de med stark rembrandtsk
clairobscur framställda bilderna af Per Gynt
som skjuter på »den store Böjge» och
käringen som ramlar ned i varggropen finnes
mycken sagostämning och mystik. I öfrigt
synes mig bilderna ge mera intensiv
verklighets- än egentlig sagostämning.
Sagoprinsessor tänker man sig ändå något annor-
lunda än som vanliga söta små flickor i
ljusa bomullsklädningar, och äfven en
sagokung har nog för de flestas inre öga en
annan gestalt än den af en vänlig
tjock-magad farbror. Men dessa norska
folksagors drastiska bondska materialism och
illmariga slughet, deras saftiga, grofva,
uppsluppna och hårda skämtlynne är det i
främsta rummet som realisten och
människokännaren Werenskiold haft öga för, och
i en mycket upplysande passus i företalet
ger konstnären på ett ypperligt sätt en
förklaring af sin syn på folksagan:
»Opfatningen av eventyrene har jeg fra först
av ikke tænkt et snus paa; den var mig saa
selv-fölgelig at jeg ikke kunde forestille mig nogen
anden.
Kun det visste jeg at jeg vilde ikke ha noget
brudd mellem fantasiverden og virkelighet.
Et saadant brudd eksisterer heller ikke i
eventyret. Troil og nisse og hulder er til der like
sikkert som vi selv og alt vort. Og de to
verdener lar sig meget godt forene. Den ene er en
ut-videlse av den anden, har bare tat nye fantastiske
dimensioner, sprænger hverdagens grænser,
omska-per, skaper videre, sætter som en dröm over alle
hindringer; naturmystik, svundne tiders
overlevering, fremtidens anelsesfulde haab spinder sig
sammen til et vidunderlig fastknyttet og enkelt billede
av folket selv. Men overalt denne besynderlige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
