Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Rytmen i den japanska konsten. Af Klas Fåhræus. Med 12 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYTMEN I DEN JAPANSKA KONSTEN 367
Tosaskolan, ej sällan om ett slags
blommande lapptäcken. Att i afbildning ge
en klar föreställning om dessa i
geometriska figurer inramade, som
insprängda skärfvor ofta framkastade färgackord
låter sig näppeligen göra. Möjligen kan
Korins berömda framställning af de 36
poeterna ge oss en föreställning om den
brokiga prakt, som de på denna väg
uppnådde.
Tydligare kunna vi i afbildningar följa
penseldragets betydelse, som i Japans
konst blef ännu mera accentuerad än i
Kinas. Hvarje linje i Kanoskolans verk
har, som det väl blifvit sagdt, sitt
moment af lif och död, svällande eller
fallande som en ton i musiken.
Beundransvärdt är t. ex. i närstående afbildning
det spontana lif, hvarmed konturens
ansvällningar följa den växlande styrkan af
vindens ryckningar i mantelvecken. Hj
mindre märkvärdigt är följande
kalligra-fiska prof, som i penselföringens
smidighet och schwung lämnar allt hvad Europa
i den vägen åstadkommit långt bakom sig.
KALLIGRAFI.
EN MAN I BLÅSVÄDER. TRÄSNITT.
Och öfver hufvud har ju linjens
modulering för tusch-tekniken samma betydelse
som touchen för den europeiska oljefärgen.
Afsluta vi denna flyktiga öfversikt
med en blick på den österländska
rytmikens inflytande på västerlandets konst,
så har det säkert ej varit ringa. Man
skönjer det redan hos Watteau, som
knappast utan kinesiska förebilder skulle
uppnått en sådan frihet i sin komposition.
Det nittonde århundradets naturalism
däremot förlorade vid detaljstudiet den
dekorativa öfverblicken, och ett nytt
uppsving inträdde först med den på
i86o talet förnyade och fördjupade
bekantskapen med Japans konst. Mindre
märkbart hos de första impressionisterna,
som med ena foten ännu kvarstodo i
naturalismen, framträdde den rytmiska
principen redan laggifvande för de s. k,
affischmålarna. Och att den senare
stimulerat våra nordiska impressionister
kan man se af t. ex. följande
blomsterplockning af Munch, som i släkt med
kinesiskt porslinsmåleri är så dansande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
