Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Musiklifvet i Sverige vårsäsongen 1911. Af Andreas Hallén. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCEN UR BORIS GODUNOW. K. OPERAN.
MUSIKLIFVET I SVERIGE VÅRSÄSONGEN 1911
AF ANDREAS HALLÉN
Med 9 bilder
ÖR DEN som är närmare
förtrogen med våra svenska
musikförhållanden, icke blott i Stockholm
utan äfven i landets öfriga städer,
är det redan länge sedan en mycket
nedslående iakttagelse, att tonkonsten icke
intager den plats i vårt folks kulturlif, som
borde och kunde tillkomma densamma.
Om musiken senare än de andra sköna
konsterna utvecklat sig till den upphöjda
tonkonst, som blifvit en sådan viktig
kulturfaktor, så måste vi svenskar med ledsnad
konstatera vår efterblifvenhet gentemot
utlandet. Om vi se tillhaka på musikens
konst från dess första början och följa
utvecklingen närmare vår egen tid, så skall
man kunna lägga märke till huru de
skapande musikaliska krafterna sträfva att
stödja och försinnliga andliga
föreställningar. Musiken var således ursprungligen
endast ett medel till gudstjänstens höjande.
Hade de gamla nederländarne med
Ocken-heim, Josquin de Prés samt Orlando
Las-sus i tekniskt hänseende beredt vägen, så
var det de stora italienska mästarna med
Palestrina i spetsen som talade ett tonspråk,
hvars innerlighet man ännu i dag kan förstå
och lyssna till. Med Luther och
reformationen återförenades med den redan vunna
musikaliska konsten ett element, som förut
Ord och Bild, 20:e årg.
varit afsöndradt från densamma — det
folkliga. Den andliga frigörelsen tager ut sin
rätt på alla områden och således äfven på
musikens, och den af Luther förordade
liturgiska anordningen vid gudstjänsten, hvari
musiken utgjorde en ganska väsentligt
integrerande del, är ännu i dag bibehållen i
Nordtyskland och har i icke ringa grad
utöfvat ett smakbildande inflytande på folket
i Tyskland i gemen. Hos oss i Sverige
har musiken vid gudstjänsterna i mycket
ringa eller intet hänseende stått i
innerligare samband med religiös kult och icke
ens varit ett smakbildande element. Häri
ser jag för min del en af orsakerna till
vår musikkulturs efterblifvenhet. Men en
annan mera påtaglig orsak, som står
hindrande i vägen för en god och sund
musikalisk smaks utveckling och
musik-lifvets höjande till en med utlandet
jämnbördig nivå, är den allt mer
öfverhandtagande krog- och restaurantmusiken, som
från hufvudstaden sprider sitt gift öfver
hela landet. Och den musik, som på sådana
lokaler spelas, sjunges och »trallas»,
befrämjas ytterligare af våra
regimentsmusik-kårer, hvars mestadels smakfördärfvande
program utgöras af instrumentala
öfverflytt-ningar från dilettantiska visor, »trallar»,
sentimental boston och annat otroligt smak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
