Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Musiklifvet i Sverige vårsäsongen 1911. Af Andreas Hallén. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MUSIKLIFVET I SVERIGE VÅRSÄSONGEN 1911 325
TOR AULIN.
till den komiska operans renässans är
rätt misslyckadt både hvad libretto och
densammas musikaliska omklädnad beträffar.
Dekorationer och iscensättning voro öfver
höfvan präktiga, det hela ett lysande
skåde-stycke, hvilket dock ej öfverskylde alltför
påtagliga svagheter, hvilka ju redan efter
några repetitioner hade kunnat märkas af
vederbörande.
Däremot var säsongens sista nyhet, den
ryska operan »Boris Godunow» af Modeste
Petrovich Moussorgsky, ett intressant och
konstnärligt verk, men tillika ett djärft
vågstycke. Boris Godunow var en af
Rysslands kraftigaste och duktigaste tsarer, som
1598 blef af bojarerna och folket i Moskva
korad till regent efter Ivan den
förskräckliges svage son Feodor I:s död, och som
var förmäld med dennes syster Irene. En
gängse sägen påstår, att han skulle
hem-ligen ha undanröjt sin föregångares ende
son Dimitri för att som närmaste släkting
kunna få bestiga tronen. Han efterträddes
visserligen af sin son Feodor II, som
mördades efter några månaders regering, och
efterföljdes af den s. k. falske Demetrius,
som redan 1604 gjort Boris tronen stridig.
Härom handlar den efter ett drama af
Puschkin bearbetade libretton. Själfva äm-
net ligger ju ej inom vår publiks
intressesfär. Då verket för första gången 1874
uppfördes i Petersburg, förhöll sig t. o. m.
en stor del af den ryska publiken ganska
reserverad, och det var endast det ultra
ryskt nationella musikaliska partiet som
upphäfde jubelrop. Moussorgsky räknas
såsom den nyare ryska tonkonstens förste
märkesman och har så afsiktligt som
möjligt, isynnerhet i denna operas första akter,
sökt framhäfva sitt ryska särmärke, skyr
ej ens en realism, som smakar väl mycket
af moskovitisk barbarism. Han undviker
allt som kan påminna om tyska
märkesmän på operans område, men lyckas ej
lika konsekvent undgå inflytandet af
Meyerbeer och Berlioz, hvilket nog märkes i de
två sista, svagare delarna af verket. En
af det intressanta tondramats originellaste
och därjämte mest välgjorda enskildheter
är den illustrerande musiken vid Boris’
kröningståg med sina två grundliggande
ac-korder med häröfver sväfvande,
klockrin-gande figurverk.
Moussorgsky föddes 1835, genomgick
Petri-Pauli-skolan i Petersburg och inträdde
som officer vid ett gardesregemente. Han
studerade tillika musik för Balakirew och
ämnade alldeles ägna sig åt komposition,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
