Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Claudio Monteverde och det lyriska dramats uppkomst. Af Rafael Mitjana. Öfversättning från förf:s manuskript af O. R. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CLAUDIO MONTE VERDE OCH DET LYRISKA DRAMATS UPPKOMST 339
Caccini var en fin och flärdfri
natur och en verklig stor konstnär, helt
och hållet genomträngd af musik. Hans
böjliga ande, som var fri från torka och
ytterligheter, räddade honom från all
•öfverdrift i tillämpningen af sina teorier.
»Ingen regel utan undantag», förklarar
han i det ryktbara företalet till sin »Nuove
musiche», ett konstnärligt manifest af
den allra största räckvidd. I detta
minnesvärda aktstycke berättar han oss
historien om sina upptäckter. Han börjar
med att gifva sin hyllning åt grefven
af Vernio och medlemmarna i cameratan
och erkänner tacksamt, att han af dem
blifvit uppmuntrad att icke skrifva
sådan musik, som ej tar hänsyn till orden
och sliter sönder poesin; därefter
upplyser han om det verkliga målet för sina
sträfvanden, som består i
återupptagandet af den form, som prisats af Platon
och de antika filosoferna, hvilka häfdat
— jag öfversätter hans egna ord — att
musiken intet annat är än språk, rytm
och ton. Lägg märke till den ordning,
elementen här intaga: språket eller
ordet, d. v. s. idén; rytmen, och i sista
rummet tonen. Större motsats kan ej
tänkas till den kontrapunktiska konsten,
för hvilken invecklade vokala partier och
en hoptrasslad polyfoni var hufvudsak.
»Sedan jag lagt märke till att sådan
musik blott kunde ge örat nöje — jag
fortsätter att återgifva originaltexten —
och att man icke kan inverka på
förståndet utan ordens hjälp, föll jag på
den tanken att uppfinna ett slags sång, i
hvilken man kunde liksom tala med
musik.» Framför allt — och däri ligger
reformens kärnpunkt — sökte han
öfverflytta ordens betydelse i musikaliska
känslor. De musikstycken, som Caccini
vidfogar föreskrifterna i sitt arbete Nuove
musiche, som han utgaf år 1601, äro i
hög grad lärorika. Med inspirationen
hämtad från den grekiska konsten och det
platonska idealet har han skapat en ny
konst, il stilo recitativo, grunden och
upphofvet till det äkta lyriska dramat, inte
blott till Monteverdes, utan äfven till
Glucks och Wagners.
Samtidigt sträfvade också den redan
berömde Peri, som var en större musiker
än sin unge medtäflare, att reformera
dramat, och öfverglänste honom redan med
sina första försök. Men fastän Galilei,
Peri och Caccini hade spelat de
viktigaste rollerna i den florentiska reformen,
bör man vid sidan om dem också nämna
skalden Ottavio Rinuccini och den lärde
konstnären Jacopo Corsi. Den senare,
som var en rik man, blef företagets
förklarade gynnare och gaf sin
förmögenhet och sin erfarenhet till bästa åt
komponisterna och deras verk. Den förre
blef det nya lyriska dramats beständige
skald, och hans libretton Dafne och
Orfeo stå ännu kvar som de måhända
yppersta textförebilderna inom
musiktragedin.
I likhet med alla medlemmar i
Cameratan hängde Rinuccini fast vid minnet
om den grekiska konsten, och den
moderna teaterns underlägsenhet i
jämförelse med den klassiska tragedin
kände han som en förödmjukelse. Efter
att länge och väl med Corsi ha
af-handlat det lämpligaste sättet att
musikaliskt tolka körsångerna i hans tragedi
Dafne, vände han sig till komponisten
Peri. Denne insåg genast, att här gällde
det att i en enkel form visa, hvad den
moderna musiken förmådde. Med större
anspråk häfdade skalden, att det nu måste
lämnas ett bevis, vid första påseendet
otroligt, att »vår musik är i stånd att
höja diktens känsloinnehåll». De båda
samarbetarne, förtroligt förenade kring
ett gemensamt ideal, gingo till verket,
och med det finaste konstförstående
förklarar musikern, att då det, som här, var
fråga om dramatisk poesi, måste alltid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
