Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Ludvig Nobel. En industriens storman. Af Ivar Lagerwall. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nobelbolagets tankångareflotta i bakus hamn.
LUDVIG NOBEL
En industriens storman
Af IVAR LAGERWALL
Med 9 bilder
ET ÄR en af de allra svåraste
uppgifter i världen att gifva en
bild af en vördad och afhållen
vän, som har gått bort ur tiden.
En sådan bild, om den skulle tillfredsställa
alla andra, blefve för framställaren själf
nödvändigtvis en besvikning. Ty
ingenting är så omöjligt att analysera som just
det väsentliga elementet, som föder
vänskap och som gifver vänskapen dess
fägring. Det är alltför lättflyktigt, för eteriskt,
för andligt: — det låter sig lika litet
fängslas i en ordsammanställning som musikens
tjusning eller en blommas doft. (XIX
Century, April 1908: minnesteckning af
dess aflidne utgifvare Knowles.)
Så vackert språk som detta flyter icke
ur min penna. Men på alldeles detta sätt
känner jag det, då jag tänker på att
framkalla bilden af min gamle, sedan mer än
två årtionden redan bortgångne vän. Jag
vill dock försöka att skildra honom sådan
han var, utan att hoppas kunna meddela
den strömning af sympati som ännu lefver
så starkt hos mig själf.
Ord och Bild, 20:e årg.
Namnet Nobel har fått genom
uppfinningar, genom stora affärsföretag och
genom ovanliga stiftelser en klang af
egendomlig art. Det är en symfoni af
glas-retorters klirr i laboratoriers stillhet, af
ånghammares dån i bullrande verkstäder,
af guldets rassel i finansmäns
kassakistor och af anarkisters exploderande
bomber, smältande till ett finale af
grälsjuka politikers hjärtnupna utgjutelser
öfver fredspris bildade ur vinster, som hafva
skördats i arbete pä krigsmateriel. Det
litet oharmoniska i denna klang leder sitt
ursprung från Ludvig Nobels numera
världsbekante broder Alfred, hvars hela
anläggning hade något af paradox: — en
anspråkslös, men som åtrådde notorietet;
en passionerad dyrkare af Mammon, men
frikostig mot medarbetare; en flinthård
finansman, som själf förde sina böcker, men
dessemellan sysslade med filosofi; en
realist i lifvet, men hvars litteraturpris
bestämdes att tilldelas idealister. —
Paradoxen tyckes för öfrigt hafva öfverlefvat
honom: hans fredspris har blifvit tilldömdt
23
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
