Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Sergelska skulpturer på Fullerö. Af G. Göthe. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SERGELSKA SKULPTURER PÅ FULLERÖ
451
BACCHUS SOM BARN RIDANDE PA EN GUMSE. RELIEF I TERRAKOTTA AF
J. T. SERGEL. Tillhör kammarherren grefve F. Cronstedt å Fullerö.
Sergels trägna antikstudier nu börjat att
bära frukt.
Man kan mot Tobias-tolkningen
invända, att man icke från Sergels
romerska tid känner något annat
skulpturarbete med bibliskt ämne. Och det är
sant. Undantagsvis hittar man dock
en och annan rödkritsstudie med dylikt
motiv (hvilken mängd af Sergels
studieblad har icke gått förlorad!). Någon
särskildt biblisk karaktär i arbetena har
man dessutom ingen rätt att vänta dä
för tiden, allraminst hos den som till
och med när han aftecknar några af
Michel Angelos sibyllor i Sixtinska
kapellet eller också fornegyptiska stöder,
ger dem en afgjordt profant-modern, d.
v. s. hos Sergel antikiserande prägel.
Den sista Fullerö-statyetten vi ha
att visa — kanske ock den senaste från
Sergels hand bland dessa ■— är nog,
åtminstone historiskt sedt, den
intressantaste af dem alla, nämligen Faunen (se
afbildningen).
Man äger som bekant några rödkrits-
teckningar (i Nationalmuseum), hvari
konstnären likasom trefvar sig fram till
den mästerligt komponerade figur, som
han modellerade 1770, sedan högg i
marmor och med berättigad stolthet helt
prydligt signerade »i SERGELL SVECUS
FECIT ROMÆ ANNO MDCCLXXXIV ».
Här i Fullerö-statyetten äger man den
enda kända lerskizz, som föregick den
defintiva proportionsmodellen. Den
ansluter sig i allt det väsentliga till denna
senare, så att den kan betraktas såsom
det sista för-stadiet i konstnärens
fantasiarbete. Blott ett steg till, och målet
är nådt.
Vissa olikheter finnas ju.
Fullerö-figuren är något yngre och lyfter
hufvudet högre — i marmorn kastar faunen
sig mera öfvergifvet bakut —, han
håller icke en krumm staf i sin vänstra
hand, utan rycker i den vinlöfskrans,
han bär på hufvudet, han håller icke
en drufklase utan en mångpipig rörflöjt
i sin högra hand o. s. v. Men i det
stora hela är kompositionen densamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
