Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Oskar Patrick Sturzen-Becker. Hans lif och gärning. Af Ragnar Sturzen-Becker. Med 6 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 6
RAGNAR STURZEN-BECKER
Odds egen tidning »Skandinavisk
Ga-zette» utvoterades från Köpenhamns
studentförening. Men för skandinaven par
préférence blef det nu outhärdligt i
danska hufvudstaden, för honom blefvo alla
dessa intriger och svängningar usel
feghet, och därför drog han sig sårad och
bedragen bort ifrån Danmark och slog
sig åter ned i Helsingborg år 1863.
Där fortsatte han att kämpa för
skandinavismen med samma entusiasm som
förr, men hans ställning till denna fråga
blef nu i vissa afseenden något ändrad
därigenom att hans vyer blefvo friare
och större. Han skrifver därom i ett
bref till sin gamle vän professor Stephens
följande: »Skandinaviska frågan skall nu
åter upp. Mycket förberedes därtill i
Stockholm, och jag kommer förmodligen
åter snart att deltaga däri på ett mera
verksamt sätt. Min ställning till hela
denna sak är numera helt annan än förr,
i rent persoJiligt afseende gynnsammare.»
Och längre fram tillägger han: »Blott
ett i dag tillsvidare: det är e?i man, som
i och för skandinavismen icke hvilar ett
enda ögonblick, det är — Oscar*; och
han är en märkligare personlighet, än
mängden anar.» Till dessa rader vill
jag här till sist endast foga några andra,
hämtade ur ett bref från Orvar Odd till
hans son, af den 17 mars 1864:
»Om kriget? Vi komma med — det
sker dock, »det kan i morgon vara».
Men förhållandet har förändrat sig och
förändrar sig mer och mer för hvarje
dag, därhän, att vi komma med
egentligen ej för Danmarks skull, men för
den stora europeiska rörelse?is.
Den danska frågan, ej just så
förfärligt stor i och för sig, gjord ännu
mindre genom det danska kabinettets
egen litenhet och det danska folkets
trånga politiska tendenser, krymper allt
mera in och blir till slut en »försvin-
* Sedermera konung Oscar II.
nande storhet». Men i stället härför
uppträder, — och händelsen gör, att
detta uppträdande sker äfven i Slesvig
och Jylland, liksom samtidigt i Polen,
— en europeisk rättsfråga, som skall
ovillkorligen sätta allt i vår världsdel i
rörelse. Det är frågan, om huruvida det
i Europa ännu skall tålas, att
öfvermakten, den rent fysiska och råa, trampar
den svagare under fötterna och sätter
godtycke i stället för rätt och billighet.
Det måste komma till en allmän
uppresning och en väpnad protest mot detta
våldets system, så framt vi ej alla
verkligen skola se besannad Napoleon den
stores profetia om det allmänna
kosackväldet. Att vi ej redan alla man stå
fullt väpnade och att det ännu i dag
äfven hos oss kan höja sig röster för
en evig non-intervention, bevisar blott
till toppmål nödvändigheten af att vi efter
50 års fred genom någon ytterlig fara
ryckas upp ur vår dåsighet och ur en
allt demoraliserande indifferentism. Jag
hyser ej ringaste tvifvel om att vi
svenskar ännu en gång skola kunna visa oss
desamma vi varit, ett kraftigt,
uthärdande och ridderligt folk, men det är
på tiden, att vi få en knuff i ryggen,
ty vi sofva eljest in i en vanärande
veklighet och dvala, och jag tror att ett
krig är numera ett rent villkor för att
vi omsider åter ur allt detta ofantligt
lilla skola lyfta oss till något verkligt
stort.»
Hur oerhördt Orvar Oddska äro icke
dessa rader! Ty här lägger han fram
för oss hela sin entusiasm, sitt kraf på
handling och sin sträfvan efter något
stort -— här blottar han hela sin
svaghet, och här kommer han emot oss i
hela sin styrka. Och sin älsklingsidé,
sin kärlek för frihets- och
nationalitetstanken eller med andra ord
skandinavismen, den blef han trogen ända till sin
död. Men är då denna idé, som han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
