Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Döderhultarn och hans konst. Af Albin Ytterlund. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 522
ALBIN YTTERLUND
80 figurer och är ämnad att utgöra
inledningen till ett blifvande
Döderhults-museum.
En kväll i mars år 1911
sammanträdde några personer, föregifvande sig
representera kulturen i Oskarshamn, för
att dryfta frågan om ett
Döderhultsmu-seum. Hvem som från början bragt
frågan på tal, förbjuder mig min
anspråkslöshet att yppa, men faktum är att
frågan behandlades, och man beslöt att
söka realisera planen.
Det var ej lätt att få saken i gång,
mycken liknöjdhet och misstro mötte,
ja, det rena motståndet fanns där också,
som alltid vid dylika tillfällen. Men
arbetet började dock, och ehuru det ännu
i närvarande stund torde vara för tidigt
att afgöra, hur det kan komma att
gestalta sig, så har man dock goda skäl
att tro, att ett Döderhultsmuseum i en
eller annan form verkligen skall komma
till stånd.
Hvad är det då som berättigar
uppförandet af ett dylikt museum? Vi ha
många framstående skulptörer, och de
kunde ju dä göra anspråk på att få ett
museum, hvar och en af dem! Säkert
är, att därtill ha vi icke råd, men någon
gång kan det väl få inträffa, att man
bygger ett museum ät en särskildt stor
originalitet inom ett konstområde, utan
att man därvid behöfver inlåta sig på
den kinkiga frågan om hvem som är
störst eller minst i konstens himmelrike.
Det bygges ju så mycket annat,
onyttigare och dyrbarare.
En viktig sak är att minnas
härvidlag. Andra skulptörer, som hugga i
marmor, granit och andra hårda saker, få
sina stora gubbar placerade på gator
och torg eller i stora rum på allmänna
museer. Allmänheten kan ej undgå att
se dessa konstverk, och för odödligheten
sörjes härigenom på bästa sätt. Annat
är förhållandet med Döderhultarns små
gubbar och figurer. Arbeten af honom
finnas på våra stora museer, men
allvarligt sagdt, så göra de sig ej riktigt bra
där bland tusen andra till volymen större
konstföremål. Och någon riktig
förståelse för Döderhultarns konst får man
endast, då man ser flera af hans
skulpturer samlade på ett ställe. Det är ett af
de viktigaste skälen, hvarför vi böra ha
ett Döderhultsmuseum.
fingerkrok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
