Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Franz Liszt. Ett hundraårsminne. Af Andreas Hallén. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
ANDREAS HALLÉN
liszts triumfer i berlin. samtida karikatyr.
spelshuset i Bayreuth återfunno de
gamla vännerna och musikaliska
trosförvan-terna hvarandra. Vid Nibelungscykelns
första framförande 1876 bodde Liszt i
»villa Wahnfried» och bevistade alla
föreställningarna. Efter den första cykelns slut
ägde en stor festbankett rum, hvarvid
700 personer närvoro. Då utbringade
Wagner en skål för Liszt, sägande bland
annat: »Hier ist derjenige, welcher mir
zuerst den Glauben entgegengetragen, als
noch keiner etwas von mir wusste, und
ohne den Sie heute vielleichtkeine Note
von mir gehört haben würden, mein
lie-ber Freund —Franz Liszt». Djupt rörd
svarade Lizt: »Ich danke meinem
Freun-de für die ehrenvolle Anerkennung und
bleibe ihm in tiefster Ehrfurcht ergeben
— untertänigst; vvie wir uns vor dem
Genius Dantes, Michel Angelos,
Shakespeares, Beethovens beugen, zo beuge ich
mich vor dem Genius des Meisters». Äfven
vid »Parsifals» första uppförande 1882
var Liszt närvarande, och hans beundran
för detta tondrama fick följande öfver-
svallande uttryck i ett bref till hans
intima väninna furstinnan
Sayn-Wittgenstein: »Parsifal ist mehr als ein
Meister-werk — er ist eine Offenbarung im
Musikdrama. Man hat mit Recht gesagt,
dass Wagner nach dem Gesang der
Ge-sänge der irdischen Liebe »Tristan und
Isoide», rühmlichst im »Parsifal» den
höchsten Gesang der göttlichen Liebe,
soweit es in den engen Rahmen des
Theaters tun konnte, gegeben hat. Es
ist das Wunderwerk des Jahrhunderts!»
För sin osvikliga trofasthet mot Wagner
åsamkade sig Liszt, som sagdt, otaliga
smädefulla angrepp, hvilka han aldrig
med ett ord bemötte. Då hans många
vänner varnade honom för det han
alltid först tänkte på Wagners sak och i
andra rummet på sina egna
kompositioner, så sade han alltid: »Ich kann
war-ten». Och så småningom hafva nu också
hans många symfoniska verk, oratorier,
mässor och visor vunnit terräng, och man
börjar bättre än förut förstå och
uppskatta dessa kompositioners stora ideella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
