Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Gustaf Vasa-porträttet i Uppsala. Af Gustaf Upmark. Med 2 bilder - Tre dikter. Af Gustaf Ullman - I. »Ödet» - II. Ett råd - III. Skade, den bedröfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54°
GUSTAF ULLMAN
Såsom ett af de fä svenska
1500-tals-porträtt vi äga och framför allt
såsom det äldsta porträtt af det moderna
Sveriges grundläggare som bevarats till
våra dagar, måste Gustaf
Vasa-porträttet af 1542 betraktas som en dyrbarhet
af allra största värde. Detta porträtt af
Gustaf Vasa sådan han såg ut i sin
kraftfullaste ålder är en af »riksens
klenoder», i värde ur svensk nationell
synpunkt fullt jämförlig med Erik XIV:s
konungakrona eller andra den kungliga
skattkammarens dyrbarheter.
Vi äro skyldiga oss själfva och
eftervärlden att iakttaga den allra största
pietet och omsorg vid vårdandet af detta
porträtt af rikets grundläggare. Det är
därför man måste opponera sig emot
att den senaste restaureringen påbörjats
utan att en omfattande och i detalj
gående undersökning genom flera
sakkunniga först blifvit verkställd.
TRE DIKTER
AF GUSTAF ULLMAN
I
»ODET»
Det hviner en vind så ond och hård
i natten, som på mig smugit,
den hvisslar mig ut ur lyckans gård:
»Den lycka, du ägnade all din vård,
trolös bort från dig flugit!» — —
Jag väckes ur dvalan: Af dunkelt hot
blef drömmen randad till brädden.
Och, redo att allting ta’ emot,
jag reser mig halft ur bädden: —
och »Ödet» står vid dess fot. —
Det hväser: — »Ja, det är jag, som styr,
och nu är din timma slagen!
Nu blåser jag ut ditt äfventyr!»–-
Jag somnade om. — Och, en smula yr,
log jag mot nya dagen. —
II
ETT RÅD
Har du känt ett hjärta klaga,
som ej mer har gråtens brunn,
sett ett ljudlöst nödrop draga
som en vindil kring en mun, —
för att endast lämna kvar
samma löje, förr den bar? —
Handskas varligt då med detta
lif, som re’n hör döden till!
Låt det tysta allt berätta, —
om du något fatta vill!–
För ett krossadt hjärtas kval
finns ej blick, ej tår, ej tal.
III
SKADE, DEN BEDRÖFVADE.
Väna, heta lif, som frös,
frös ihjäl en natt i hedenhös, —
samma död beskäres än i dag
väna, heta lif: — så lifvets lag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
