Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - De medeltida kalkmålningarna i Strängnäs domkyrka. Af Arvid Bæckström. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276
ARVID BÆCKSTRÖM
domartronens fot, här endast är synlig
ett stycke, strax innan den störtar ned
i det vidöppet uppspärrade
vidundersgap, som är den vanliga medeltida
framställningen af helvetet i
tympanonskulpturer, målningar och mysterier (i dessa
visserligen mer symboliserande lokalitet
än själfva den ondes personlighet, men
dock säkert härstammande från
skildringen af Leviathan i Jobs bok, Kap. 41).
Främst i filen synes en biskop med
mitra och kräkla, så en kung, som helt
lättsinnigt tyckes trösta sin olycksbroder,
och därefter några vanliga dödliga. Det
sätt, hvarpå alla dessa, utom biskopen,
spjärna emot och rygga tillbaka inför
de gapande käftarna, är drastiskt
fram-häfdt i teckningen —- man förstår, hur
hårdt den lille krumhornade och
papegoj-näste med kättingen får hifva och dra
för att ej gå miste om sitt rof, och att
den otymplige där bakom gör god tjänst
med sitt knutgissel. Sist framskyndar
ett tupphufvud med en medusaful kvinna
på en skottkärra (Luxuria (?), som ju
ofta framställdes sysslande med sitt hår).
Arbetsfördelningen är emellertid ännu
längre drifven: för att öfverrösta all gråt
och tandagnisslan äro också två
musikdjäf-lar i verksamhet, en försedd med
läderlappsvingar har fattat posto på det stora
odjurets öfverläpp och trakterar
säckpipa, en annan strax bredvid (som ej
fått rum på själfva muren, utan målats
på murbågen invid odjurets öra) med
hofvar, svans och horn slår på trumma
med en viss melankoli i sitt
skråpukansikte (två musikanter, som i vår kultur
kunna sägas symbolisera krigsmitsiken).
Om alla de motiv, ingifna af en
ursprunglig och frisk humor och med mer
eller mindre allegorisk bibetydelse, som
vi möta i vimlande rikedom inom hela
den medeltida konsten i handskrifter
(icke minst de liturgiska), skulpturer och
målningar, och som ej ens i kyrkornas
kor uppfattades såsom otillbörliga eller
störande, utan snarare just där voro
vanliga att finna, t. ex. i
korstolsmiserikor-dier eller åtminstone i form af en
»kor-djäfvul», censor och kontrollant för
munkarnes officier, om alla dessa
groteska figurer och scener, en gång
hopsamlas och undersökas, får ingalunda,
särskildt om det gäller vårt eget
svenska område, denna strängnensiska
helvetesbild saknas — det bästa af hvad
domkyrkan i denna genre öfver hufvud
äger här och hvar skulpteradt i sitt tegel
eller måladt på sina putsytor. Denna
yttersta dom i sin helhet är ännu ett
exempel på den gamla iakttagelsen, att
den mänskliga fantasien alltid breder ut
sig rikare, mustigare, mer lefvande, då
det gäller att skildra helvetet än i de
bleka, blodfattiga, mer onyanserade
bilder, där den vill framvisa de saligas
paradis och dess fröjder (det lysande
undantag, som endast bekräftar regeln,
är ju Fra Angelico, all hvithets och
salighets skildrare). Till sist:
bakgrundens blommor, »stjärnor», äro ett utslag
af det senare 1400-talets rädsla för allt
för stora tomma ytor och lust att
dekorativt utfylla dem — en dekoreringslust,
som ju t. o. m. lekte med krucifixens
heliga blodsdroppar.
Världsdomaren är emellertid
densamme som sade: »Jag är vinträdet, I
ären grenarna». Koret, såsom hans
rum, är därför i trängsta mening
»vingården»*. Däruppe i de luftiga
hvalfven se vi också, hur vinet slingrar sig
ut från strålribborna liksom från en
vinkasts spaljéer. Själfva stilen är här
rikare, rörligare, gladare än den ett och
* »Jesus själf», säger en medeltida
utläg-gare, »är den hemlighetsfulla drufva, med hvars
blod kyrkans kalk är vorden fylld», en liknelse,
som, framställd direkt efter sina ord,
återfinnes, såsom redan vidrörts, på den västliga
korväggens öfre del.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
