Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Emden och Vasarenässansen. Ett bidrag till Vasa-tidens konsthistoria. Af August Hahr. Med 10 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMDEN OCH VASARENÄSSANSEN
633
VADSTENA SLOTT FRÅN NORDOST
Kalmar (Simsons historia) vara samma
andas barn. Båda voro alltså ett par
nederländska romanister, som i likhet
med så många andra sina landsmän i
främmande land måst söka sin »fortune».
Men, om nu väl personförbindelser
mellan Emden och Sverige kunna
påvisas, äro vi i lika lyckligt läge på
stilanalogiernas fält? Äro vi utom på de
lättförklarliga allmänna
stilöfverensstäm-melserna i stånd att hänvisa på några
särskilda drag i Emdens arkitektur, som
återgå i Vasarnas byggnadskonst?
Det ser ut, som om Vadstena slott
i första rummet bör komma i
betraktande. Där arbeta under decennier
ne-derländare och nedertyskar som
byggmästare, murmästare, stenhuggare,
målare etc. Slottsbyggnadsarbetet skrider
(från 1545) med verklig snäckgång framåt,
och det hela får endast så småningom
och på initiativ af Johan III den gestalt
det för eftervärlden kom att visa.
Redan under Gustaf Vasas tid är Peter de
la Roche, från hvilken slottets klassiskt
fina hufvudportaler stamma, här verksam
till sin död 1599. Den förste ledande
byggmästaren med verkliga
fackkunskaper var 1566—1590 Arent de Roy, som
vid sin död efterträddes af Hans
Flemming.
Mellan slottet och Emdens rådhus
finnas nu visserligen flera skillnader än
likheter. Det har dock funnits en tid,
då man verkligen kunde tala om likhet
— den tid, de vackra sandstensgaflarna
ej ännu hunnit uppsättas (den östra
tillkom 1605, den västra 1620), och då
tornöfverbyggnaden var en annan än den
nuvarande, men slottet i öfrigt ungefär
som nu.
I slottets borgstuga, den s. k.
pelarsalen, roas besökaren af en hel del med
pensel och rödfärg uppdragna bilder och
tänkespråk. Ingången bevakas af
drabanter med svärd och bardisaner. Här
seglar stolt ett fullriggadt skepp med
akterkastell och mastkorgar, där
uppenbarar sig ett fantastiskt slott med tinnar,
torn och utsprång, på ett annat ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
