Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Maurice Maeterlinck. Af Sven Söderman. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAURICE MAETERLINCK
657
upprepar ordet sanning och tystnar. Och
i den tystnaden frigör sig hennes själ.
»Hon var en liten mystisk varelse som
alla andra», sade Arkel.
Som poesi är skådespelet hänförande
och originellt i sin stämning. Det verkar
som en symbolisk nocturne med bilder
från kung Artus’ dagar men med
Wagner-ska ledmotiv och något af Schopenhauers
tankeinnehåll.
Samma motiv varieras i »Alladine et
Palomides», men detta drama har sin
speciella egenart, som man skulle kunna kalla
de underjordiska stämningarnas magi.
Hafvet rinner in i grottorna genom någon
öppning, och reflexerna från vattnet
illuminera det mörka rummet. Ädelstenar
blixtra i hvalfven, blå rosor brinna längs
pelarna, och ett öfvernaturligt halfljus
omsveper de inneslutna. I denna clairobscur
ser kärleksparet sin lycka, men då
dagsljuset plötsligt släppes in och uppdagar,
att grottornas skönhet endast var en
illusion, gripas de af de underjordiska
vattnens köld och förlora lusten att lefva.
De bägge återstående
marionettdramerna, »La Mort de Tintagiles» och »Intérieur»,
framkalla ånyo dödens skräckinjagande
eller oändligt patetiska vision. Den förra
söker, genom ett sensationellt
virtuosnummer med enorma ångestuttryck, symboliskt
antyda att ingen mänsklig kraft kan öppna
den järndörr, som skiljer den lefvande från
den till döden predestinerade. Den senare
ger oss i åskådlig bild själfva väntan, den
förfärliga väntan på det möte man vet
kommer att äga rum mellan olyckan och
dess utvalda offer. Den yttre sceniska
formen i detta stycke är extraordinär. Man
ser från en trädgård genom de upplysta
fönstren i ett hus in till en familj, som
öfverrumplas af lidandet, och vi afläsa på
de innevarandes minspel och
kroppsrörelser det tragiska förloppet. »Il faudrait
pour observer, des cimes d’un autre monde,
les aliures d’un homme auquel doit arriver
quelque grande douleur ...» Det obeskrifligt
suggestiva lilla dramat är ett sökande fram
till den enkla hvardags-tragik diktaren vid
denna tid oppositionellt ställde upp mot
en dramatisk handling i ordets häfdvunna
mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
