Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Ny svensk lyrik. Af Olof Rabenius. II - En Oplysning om Allianceforhandlingerne i 1856—57. Af Hother Ploug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN OPLYSNING OM ALLIANCEFORHANDLINGERNE I 1856—57 669
ning och känslighet. Undfångna under
smärtans hänförelse ha dikterna väl icke
alltid, men ibland fått ett klart afvägdt
konstnärligt uttryck, som om den solblåa
höstluften gjutit sitt sken kring de rifna
och vissnade trädens konturer. Hvad
skaldinnan förmår i fast och fyllig poetisk
diktion kan »Reflexer, ett fragment» visa.
Eljest lösgör sig icke alltid tanken
tillräckligt tydligt ur känslodiset eller kedja
sig tankarna något för trassligt i hvarandra.
Och dock har man hela tiden ett starkt
och lefvande intryck af djupet i
skaldinnans poetiska reflexion. Till spirean
sjunger hon om morgonen, då ’hon tyngd af
nattens kval lutar sig öfver dess hvita
blomflockar :
Ar det samma lif, som sprider
nattens skräck, då själen strider
emot fasan feberyr,
och som — bittrast dock — förvrider
all min fröjd och allt jag lider
till en vrångbild som jag skyr?
Är det samma lif, som gryr
i din blomflocks hvita vingar?
Är det samma lif, som bringar
all din ljufhet, som jag hinner
fatta knappt, förrän den svinner
_ vissnande, när dagen flyr?
Men som mest betecknande för skaldinnans
hela lynne vilja vi till sist återge följande
besjälade strofer:
Den sjukes bön.
Sänk sömnens ro öfver hveteåkerns vågor,
att ej vindens hvadan? och hvart?
må mängas i kornens hvita stoft.
Gif källans vatten glömska
af ständigt lönlöst sorl och lönlös skiftning,
att ej det eggar vandrarens törst,
febertörsten till lifvets mening.
Lär härdens eld förneka sitt väsens art,
att ej förbränningens gift må blandas i brödet
och göra den hungriges hjärta sjukt.
Låt människan äga sin del af jordens sömn
i nattmörkret,
att ej världssömnens drömbilder,
svepta i multnandets fuktiga dimmor,
må i tystnaden drifva förbi
trötta, vakande, heta ögon.
Men främst:
gif köld åt hennes hjärta,
att hon ej ser frågan i dårens ögon
och själf förtäres af tvifvel
och ömkande kärlek.
en oplysning om "allianceforhandlingerne
i 1856—57
AF HOTHER PLOUG
SIN saa varmt fölte og interessante
Artikel om O. P. Sturzen-Becker
i dette Tidskrifts Oktoberhefte
skriver Hr. Ragnar
Sturzen-Becker om de i Vinteren 1856—57 förte
Underhaands-forhandlinger om en nordisk
Union bl. a. fölgende:
»Det är visserligen sant, att Ploug
samtidigt äfven afsändt ett bref till konungen
med ungefär samma innehåll som Orvar
Odds, men detta var längre og antogs icke».
Da det hidtil Offentligheden meddelte
om disse tidligere denne ganske ubekendte
Forhandlinger udelukkende skyldes mig,
idet det findes i en Opsats af mig »Carl
Ploug og Skandinavismen» i »Tilskueren»
for Juni og Juli 1901, mener jeg at burde
oplyse min Hjemmel for, at jeg der har
givet anden Besked, nemlig at Kong Oscar
antog Plougs Forslag. Denne Hjemmel
findes i et Brev fra Kronprins Carls
daværende Bibliothekar, C. L. Dahlfeldt af 30
December 1856, der i Uddrag lyder
saaledes:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
