Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Prins Eugen som Stockholmsnaturens skildrare. En studie. Af Axel Gauffin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IO
AXEL GAUFFIN
dess gamla kyrka bland den svällande
grönskan med en panteistisk religiositet,
som åt detta stycke natur i kvällsljus
efter oväder skänker betydelsen af ett
insegel på naturens eviga förnyelse. Det
är något af Millet i en bild som denna,
men likheten beror ej på någon tom
efterbildning, det är ett kongenialt drag hos
dessa båda konstnärstemperament, hos
prinsen af kungligt blod och målaren,
som lefde en bondes lif.
Så står prins Eugen med sin
manliga gärning, utförd i förnäm afskildhet,
utan att lyssna till andra röster än sitt
konstnärliga samvete, såsom en af
förarna inom den falang af konstnärer,
som ha fört den svenska
landskapsmålningen till dess framskjutna ställning i
samtidens konst.
NIKE I SNÖ. TEMPERAMÅLNING. I906.
Helt skild från den ljusblå och
ljusgröna färgskala, som denna målning är
hållen i, är det mättade djupet i
konstnärens senaste stafflimålningar. Han
spelar här på en klaviatur af större
omfattning än någonsin tillförne.
Impressionistens klara diskanttoner klinga ännu
här och hvar igenom som en ljus och
leende melodi, men blott för att ännu
mer förhöja grundackordets mäktiga
bredd. Det är de nyaste tekniska
eröfringarna använda som uttrycksmedel
för en naturkänsla, som för tanken till
Fontainebleauskolan. Och nu vänder
konstnären tillbaka till Tyresö. Han
återser platsen för sin ungdoms
vemodiga skönhetsdrömmar med nya ögon.
I manligt kraftiga bilder ger han på nytt
dess vikar och höjder. Och han målar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
