Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första häftet - Till Georg Brandes’ sjuttiårsdag. Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gribende eller begejstrede Vers». Då
han en gång i en enskild krets läste
några dikter af Johannes Ewald, råkade
han i fullständig hänryckning öfver
folksången och utbrast, att han skulle vilja
gifva allt hvad han skrifvit för den
enstaka raden sortladne Hav. — Det är
denna förmåga af oändlig betagenhet —
som sig bör rikast utvecklad i fråga om
danska ord och danska verser —, som
ger honom nyckeln till så många lås,
och en svensk anför instämmande
Atterboms oförgätliga: »Älskar ej mest den
som mest förstår?» Blott om alltför
många litteraturhistoriker och
litteraturbedömare frågar man sig annars svarslöst,
hvarför de just slagit sig på vitterhetens
vetenskap, när ingen skaldisk skönhet
kan göra dem utom sig af hänförelse, när
versens klang och harmoni jämt lämna
deras själar lika oberörda som bildernas glans
och fantasiens fria flykt.
Så lidelsefullt hängifven själfva
uttrycket, har Brandes öfverallt lagt i dagen
ett intresse och ett förstående för formen,
som både de historiskt-biografiska och
de filosofiskt-logiska
litteraturvetenskapsmännen i regel sakna. Stundom känner
han sig tvungen att försvara sin
laggrannhet i detta afseende: »Må man inte
tycka att en så nogräknad kritisk
undersökning är pedantisk eller småaktig!
Ingen detalj, den må vara hur ringa som
helst, är fullkomligt oviktig, när
mästerskapet afspeglar sig i den som solen i
en vattendroppe» (uppsatsen om Christian
Winther). Det kunde i själfva verket
lika väl stå ’mästaren’ eller ’själslifvet’
i stället för mästerskapet, ty Brandes är
fullt ut öfvertygad om, icke blott att
le style est de l’homme même, som Buffon
skref, utan äfven om den honom
falskeligen tillskrifna satsen: le style est l’homme
même — se t. d. hans artikel »Vers»
(1901). Han är genomträngd af öfvertygelsen,
att versens språk, det i sträng
mening konstnärliga, är mottagligare och
känsligare för den skrifvandes
väsensegendomligheter än allt annat. Därför
kan Brandes, hvars utgångspunkt var
idéhistoria och hvars mål är psykologi,
af fullt hjärta ge rikt erkännande åt
andra metoder än sin egen, såsom åt
Vilhelm Andersens, som Ȋr den
förträffliga: dansk filologi». Här som
annorstädes är han fri från dogmatik,
isynnerhet den odrägligaste af alla: den egna.
Det är naturligtvis Brandes’ kärlek till
ordet som gör, ätt man allestädes i hans
verk hittar ett sådant öfverflöd af
tekniska anmärkningar och iakttagelser. Jag
tror, att man skulle kunna sammanställa
en ganska fullständig och verkligen
förträfflig poetik af dessa spridda små
studier, än om ett släktleds gemensamhet
i uttryckssätt, än om den dramatiska
konstens hufvudnerv (»Den dramatiska
konsten är ju nästan helt och hållet
konsten att förbereda och att trots
förberedelsen, i kraft af förberedelsen,
öfverraska»), än om skaldens förhållande till
de gestalter han skapar (»den punkt, där
hvarje svaghet skalden har som
människa och konstnär måste träda idagen»;
»När den romanförfattare, som vi villigt
följt en tid, plötsligt visar sig mindre kritisk
eller mera känslosam eller sedligt slappare
än vi, är det oss, som om hans
framställning klickade»), än om någon
lyrisk forms innebörd o. s. v. Hans
trosbekännelse på detta område möter oss i
skildringen af Balzac, där Brandes haft
ett osökt tillfälle att framhålla hvad
bristen på stil betyder, stil, uteslutningen
och bannlysningen af allt ungefärligt, det
som skiljer konsten från icke-konst, och
där Brandes förkunnar konstens eviga
Iag: I Tidernes Löb bestaar intet
Formlöst eller kun delvis Formet.
Af samma kärlek till ordet framkallas
hans patriotiska stilkänsla, som tagit sig
så varma uttryck i en mängd af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
