- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
85

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Ett folk som gått till de döda. Af Birger Mörner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT FOLK SOM GÅTT TILL DE DÖDA 85

heter mot eller af de svarta. Däremot
har jag icke funnit någon anteckning
om att dessa straffbestämmelser
någonsin tillämpats, då frågan varit om
öfvervåld mot en infödd. Guvernören lät
uppslå kungörelser på träden i vildmarken,
innehållande ordningsregler för de svarta.
Detta var mycket välment och nitiskt
och skulle hafva varit förträffligt, om
icke en liten omständighet lämnats ur
räkningen, nämligen att infödingarna glömt
att lara sig läsa. Uppmärksamgjord på
denna lilla biomständighet, uppfann man
då att uppslå stora plakat, däri
infödingarna i bildlik framställning underrättades
om, att lagen vore lika för svart som
för hvit. Jag har i Hobart kommit öfver
en fotografi af en dylik tafla, som för
några år sedan återfanns under ett golf.
Man ser på den svart man, som dödar
hvit man, svart man hängd. Hvit man
dödar svart man, hvit man hängd. Hvit
kvinna bär på armen svart mans barn,
svart kvinna hvit mans barn o. s. v.,
med ett ord frid, fröjd och allmän
försoning. Enligt flere skildringar skola de
tasmanska urinvånarna hafva varit
begåfvade med sinne för humor. Helt visst
beredde dessa framställningar dem stort
nöje som satiriska skämtbilder för dagen.

Nåväl. Dessa hedningar, som icke
kände lagen, fortsatte af naturen att
göra tvärt emot hvad lagen innehöll.
Det blef för mycket. Det brittiska
lejonet kan stundom slumra in, men vaknar
till sist, om en råtta biter det i svansen.
Lejonet reste sig och riste manen i vrede.

Det var i året 1830. Efter
underhandlingar med ett från alla horn af ön
inkalladt möte i Hobart beslöt
guvernören, öfverste Arthur, att slå ett stort slag.
Det gällde att genom en coup d’état på
en gång rensa hela Van Diemens land
från de besvärlige svarte och att internera
dem på - någon aflägsen plats, där de
visserligen kunde få se sol och måne,

MAN INFÅNGAD AF ROBINSON.

men icke vidare trakassera de hvita
kolonisterna. Det beslöts ett dref i stor
skala. Frivilliga från alla håll strömmade
.till, och under festmiddagar och
bönemöten ordnades i Hobart det stora
fälttåget. Tre tusen man, hvaraf 738 som
kalfaktorer anställde deporterade
förbrytare, bildade jägarekedjan. Bland
medförda förråd märktes 30,000 kulor och
300 par handbojor. Planen var att
genom skallgång drifva infödingarna till
en udde af öns sydöstra kust.

Tåget satte sig i gång genom dagar
och nätter. Dag för dag tätnade
jägarekedjan allt mera, ju närmare drefvet
nalkades den lilla udden, allt högre blef
spänningen. Det gällde ju att fånga ett
helt folk i en ryssja.

Resultatet blef en infångad fiende.
Kostnaderna, enligt ännu befintliga
räkenskaper, hade uppgått till £ 30,000, det
vill säga öfver en half million kronor.

Återkomna till sina hem, funno många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free