- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
98

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Munken. Af Hugo Gyllander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Æ ^fWWftr ÆÆ WKr Wfc* ^JU Wfcg WfU Wfcr ^RcA *Jk WKf WiU AÆ *Xf

^r ’Sr^r *^r ^r ^r ^r ^r *^f ^r *^r ^r ^r -^r ^r ^r ^gr^r^r

MUNKEN

AF HUGO GYLLANDER

För torra pergamenten
jag mina böner glömde,
tills tron smög bort ur hjärtat,
tills Gud sitt anlet gömde.

Då föll jag ut i mörkret,
och jag lät frestarn råda:
en jordisk lust att veta,
att kunna och att skåda.

Så, efter långa mödor,
med stark magi, den svarta,
till lif jag väckte Helena,
skön Helena af Sparta.

Hon kom med allt det sköna
i sekler låg begrafvet.
Hon kom med doft af rosor
och sakta sus från hafvet.

Jag glömde domens tuba,
jag glömde jord och tider.
Men villan svann. — I ångest
jag spritter upp omsider.

Jag dare! Mörkret nalkas,
och falnad ligger glöden.
Jag sålde lifvets olja
för synerna från döden.

Förutan bön och ända
och dyster glider kvällen.
Jag har en död i hjärtat,
jag har ett lik i cellen.

Ej mer jag hittar orden,
det rika, goda sädet,
som spirade och växte
så högt som senapsträdet.

Ej mer jag finner anden,
som lyfte mig mot ljuset.
Det hviskar i mitt hjärta:
Du är förmäld med gruset!

Den döda, dumma kvinnan,
den falska sinnesbranden,
som gaf mig stoft och bländverk
för Ordet och för Anden!

Jag ser, hur skuggan stiger
med mörker i sitt sköte.
Jag skälfver och jag bäfvar
att gå till domens möte.

En klang af klockor stundom
väl tränger till mitt öra.
Men tomma stöta ljuden
mot själ, som ej kan höra.

Jag bidar blott min timma,
den stund, då ljuset grånar,
då bergen störta samman
och domsbasunen dånar.

Då ser jag maktens Herre.
Gå! vinkar han med handen:
Du har förkastat nåden.
Du syndat har mot Anden!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free