Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra häftet - En ung viking vid sin faders graf. Af Johannes Heüman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN UNG VIKING VID SIN FADERS
GRAF
Af JOHANNES HEU/AAN
Såsom man minnes den sjungande klangen från höfdingabågen,
klangen från strängen, som brast, när den spändes mot örnar i skyn;
såsom man minnes en glänsande drake försvinna i vågen,
just då den styrde för svällande segel mot himmelens bryn —
så vill jag minnas dig, fader.
Fastän du lämnat din pilt och i Allfaders skysal bland fäderna sitter,
vet han för visso, att alltid du är honom nära.
Morgonens vindar och dagsmejans ro och den ensamma kvällstjärnans glitter
skola din bön ifrån Valhall till ynglingen bära:
Hedra i gärning din fader.
Står jag då ensam om natten där högst upp i drakskeppets lyftning en gång,
ser jag, hur skyarna jaga hvarandra från östan till väst,
hör jag, hur skeppsfolket gnyr: Låt oss vända mot strand, det är bäst
sanden då, gudar, ett stormdån, som brusar af fars och af fädernas sång:
Hinn, hvad vi drömde att hinna,
vinn, hvad vi längtade vinna!
Då skall, o grånade hjälte, du ej känna blygsel och skam,
när jag en gång i en tindrande natt genom Valhalla portar inrider.
Glad skall du fatta min hand och för Odén gå fram,
stolt skall du säga till guden och fädren från slumrande tider:
Mäktige, jag är hans fader. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
