Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carl Milles. Af Joh. Conrad Köper. Öfversättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ISO
JOH. CONRAD KÖPER
FIGURSKISSER (FÖRSTA FÖRSLAGET) TILL INDUSTRTMONUMENTET.
gestalt åt det hufvudsakliga och under
ordna bisakerna, så att de foga in sig
i de stora formerna utan att störa
dessas enhetlighet och ursprungliga intryck.
De båda örnar, som Milles hade i
uppdrag att utföra till ingången till prins
Eugens villa, hade i så måtto samma
tanke till grund som björnarna i
Berzelii park som äfven de skulle stå som
dörrpelare. Men här gällde ej att dämma
för, dessa pelare skulle vara
skyddsvakter på hvar sin sida om ingången till
den furstliga bostaden. Uppgiften var
alltså här att framhålla det
vördnadsbjudande, det starka. Redan
stenpelar-nas resliga form — den ena tyckes
nästan vilja öfverbjuda den andra —
gifver just detta intryck. Också här är
det mindre viktigt att örnar blifvit
föremål för afbildning. Det väsentliga är
behandlingen af själfva formen, som i
sin uppåtsträfvande kraft, utan hänsyn
till motivets betydelse, talar till oss om
styrka och vördnad — kanske
vältaligast hos den nästan hotande höga
sten-lamell, som föreställer örnens höjda
vingar. Den högra bilden däremot med
sina slutna former tyckes snarare vara
en symbol af samlad kraft. Till
formbilden sällar sig nu figurbilden som på
sitt sätt upprepar detsamma ännu en
gång. Att så lyckligt hafva förenat båda
är konstnärens förtjänst. leke alla
konstnärer eftersträfva denna enhet; de nöja
sig med att framställa den »organiska»
bilden utan hänsyn till formens språk.
Ofta nog har örnen endast för vissa
allmänt kända egenskapers skull, som vi
tillskrifva denna fågel, fått tjäna som
sinnebild för konungslig höghet. Själfva
örnens bild, liksom dess namn, skall hos
oss väcka föreställningar, som vi äro
vana att sammanbinda med detta djur.
Ej så hos Milles. Han låter fågelns
gestalt och rörelser anpassa sig efter
formuttrycket, så att det organiska uppgår i
formen blott som en liknelse. Därför
är det också oviktigt, om den afbildade
fågeln återgifves zoologiskt exakt. Så
äro till exempel af hänsyn till material
och intryck vingarna gjorda
proportionsvis för tjocka, likaså andra utskjutande
delar. Den möjligheten är heller icke
utesluten, att ingendera af de båda
örnarna i verkligheten skulle intaga en
sådan ställning som på konstverket. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
