Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Carl Milles. Af Joh. Conrad Köper. Öfversättning från författarens manuskript
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 JOH. CONRAD KÖPER
GUSTAF STRIDSBERG. / granit i
Nationalmuseum.
och sedan fått hemortsrätt hos de
grafiska konsterna. Hur konstmässigt än
dylika symboler kunna framställas, så
blifva de dock aldrig något annat än
bildskrift; och hvilket intryck bilderna
och tecknen än må göra på betraktaren
— uttydas kunna de blott genom en
rad af tankeföreställningar. Sådant är
ej konstverkets väsen. Det vänder sig
direkt till känslan. Och därför är det
konstnärens uppgift och egenart att låta
sin själ genomträngas af det som han
vill förhärliga och af denna känsla skapa
ett verk, som genom sina former —
ifall det gäller skulptur — väcker en
motsvarande känsla hos betraktaren.
Vid täflan om industrimonumentet
visade det sig, att de flesta täflande till
utgångspunkt för kompositionen tagit
någon mer eller mindre tydlig symbol,
som skulle beteckna industrien. En hade
smeder i arbete, en annan valsning af
metall, en tredje hade användt
skorstenen såsom industriens kännetecken.
Detta sätt tilltalade icke Milles’ rena
konstnärlighet. När han tänkte på sitt
lands industri, såg han ej blott de
rökande och slamrande biverkningarna af
detta slag af människoarbete, utan för
honom tedde sig Sveriges industri som
något fruktbart, mäktigt, beundransvärdt,
något jordfast och obetvingligt, men icke
oföränderligt, något som lyfte sig, buret
af allas medverkan och arbete, på samma
gång hotande och välsignelsebringande,
lugnt och tryggt lefvande och
tillväxande. Denna känsla förnam han
uttryckt i form: han såg något kraftigt
tungt, en jätteskål, hvilande på tre
mäktiga pelare, och hägnade af dess
skugga späda skepnader, fyllda af
härligt lif. Detta var plastiskt och
monumentalt tänkt. Det hela talar till
betraktaren genom sin form utan att
begagna bildspråk som medel; också de
enskilda figurerna hafva mer eller mindre
fått samma formbehandling, om jag än
ej kan neka till att ett och annat
allegoriskt och symboliskt element här
smugit sig in. De underordna sig dock
det hela som diskreta fingervisningar;
deras betydelse ställer dem först i andra
rummet, och de fordra ett intimare
beskådande. Ändan hos detta monument
motsvarar i sin storhet och makt andan
i den näring, af hvars sundhet och styrka
landets väl och ve beror.
Utkastet till industribrunnen är tills
vidare Milles’ sista stora verk och tillika
hans mognaste, hans plastiskt och
monumentalt enklaste och oklanderligaste. Att
också detta, som så många föregående,
endast efter en hård kamp vunnit ett
förbehållsamt erkännande, talar antagligen
för dess nyhet och värde.
Såsom konstnärens sista
monumentala arbete inbjuder det till en jämförelse
med hans första, Sten Sturemonumentet.
Vi vilja här icke sätta upp dem mot
hvarandra eller värdesätta dem som bättre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
