Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - Fru amiralskan. Af Jane Gernandt-Claine - Ett stråkdrag. Af Mildred Thorburn-Busck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRU AMIRALSKAN 225
frånvarande blick, som visade att hon
hade en vilja och att denna vilja icke
var att leka med: »Förr tyckte jag att
hans sätt att behandla dig var den
svartaste otacksamhet, men nu ser jag att
hans cynism bära är lifvets egen . . . Där
går din kunglige bakdantare och förtalar
dig på din rygg och skickar dig i
landsflykt som ett skadedjur . . . Och knappa
sju år efteråt kommer ödet och skipar
rättvisa utan att du egentligen behöfver
röra ett finger, Carl Olof, bära låta leken
ha sin gång ...»
»Om inte allt detta vänder sig mot
mig, ja», funderade han högt med
samma stelhet i sin stämma som i sin
stirrande blick. »Och om det kommer ut
det där med flottan —»
»Veux-tu que je te dise ... Åt
fanders med flottan», afgjorde Beate-Sophie
Cronstedt och slog täcket åt sidan och
stödde sina tjocka, hvita tåspetsar mot
golfvet. »Jag tänker bära pä Hans
Majestät men —», hon såg på sin man, som
rest sig upp och stod och sökte i sin
ficka — »hvad är detta?»
»Det. . .? Jo, det är ett bref, som
kuriren hade med sig i morse... A
Madame Hedvig Charlotta Reuterskjöld,
aux bons soins de Monsieur le
Commendant de Sveaborg.»
Fru amiralskan tog kuvertet i sina
händer och betraktade först utanskriften
och sedan sin make. »Det är allt bättre
och bättre», sade hon. »Det var inte
nog med de sextio tusen ryssarna. ..
Här kommer den gamle ärkefiluren
Sprengtporten och skrifver till Sveaborgs
damer . . . Tror du inte jag känner igen
hans stil?»
»Du?»
»Åhja. . . Det är slängar som man
inte glömmer, när man väl en gång har
sett dem, ser du . .. Men vill du jag
ska säga dig min mening?»
»Säg», sade han enstafvigt, och hon
såg sig om i sitt vackra sofrum och satte
sig i en af karmstolarna och började
draga strumporna på sina fötter utan att
ringa på sin kammarpiga: »Jo . . . Sanna
mina ord, Carl Olof. . . Hvad du gör
eller inte gör för fästningen, kommer det
inte att dröja fyra månader, innan vi
lämna Sveaborg.»
ETT STRÅKDRAG
Af AILDRED THORBURN-BUSCK
Ännu ljuder uti mitt öra fiolens
sällsamt gripna, lifsuppenbarande sång,
slungande ut sin heta bikt i solens
rödt och hotfullt flammande nedergång.
Själ, kan du luttra så den egna smärtan,
ge ditt lif i en tonande svanesång,
spela en ljus melodi för sorgsna hjärtan
ännu mot natt och solens nedergång?
Ord och Bild, 2i:a årg.
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
