Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Vreta kloster. Af B. O. Aurelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
B. O. AURELIUS
läge — man visste att placera sina
kloster — ingen naturälskare kan undgå
att tjusas af denna utsikt, som lägger en
god del af den fagra Östgötabygden
framför ens ögon. Blott tio minuters
väg från kyrkan ligger det af ärkebiskop
Lindblom (som innehade Vreta klosters
pastorat som prebende) år 1797 i fransk
stil byggda Brunnby med sina flyglar i
halfcirkelform och en synnerligen vacker
park och trädgård mot Göta kanal,
ännu närmare den gamla gården Berg helt
nära å ena sidan de för sommarturister
välbekanta slussarna, å den andra
Gullbergs hög, hvaraf häradet har sitt namn.
Längre mot norr skönjer man Kungsbro
kungsgård från Vasarnas tid vid Motala
ströms utlopp i Roxen och däröfver
Stjernorps slottsruin*; vi följa sjöns
strand österut till Grensholmen och
Norsholm med ruinerna af Hans Brasks
gamla Munkeboda. At sydost aftecknar sig
stiftsstaden Linköping med sin gråa
vördnadsbjudande dorn, en underbart vacker
utsikt både sommar och vinter. »Som
ett pärlband ligger staden», har det
träffande blifvit sagdt.
Allt detta fångar ögat från Vreta
tornspira. Kan man tala om en plats,
där minnena rufva öfver flydda tider och
där man mer än annorstädes vemodsfullt
tänker på de generationer af våra fader,
som »sofva under kyrkohällen», så är
det midt i en sådan här gammal
klostergård. Men denna stämning af ålder
och fred, som man ännu erfar, måste
förbytas i bitterhet, om allt detta, hvilket
ännu manar fram ett stycke medeltid för
svenska män och kvinnor, skall förvittra
eller omformas så, att den nya tiden helt
tar det gamla fånget.
Vreta kloster tillhörde på sin tid cister-
* Ena slottsflygeln bebos sommartiden af
ägaren till Stjernorp, grefve L. Douglas.
cienserkongregationen, en klosterorden
som tidigt nog blef hemma i Sverige.
Den räknar sin upprinnelse från år 1098,
då benediktinerabboten Robert af
Champagne, efter flera försök att åvägabringa
en reformation af det förvärldsligade
klosterlifvet, med tjugu kamrater grundade
ett nytt kloster i en skogstrakt vid Citeaux
(Cistercium) nära Dijon. Robert hann
visserligen icke länge att vårda sin
stiftelse, men hans efterföljare, Alberich,
förskaffade klostret påflig gunst och
upprättade nya ordensstadgar. Framför allt
inträdde en tid af hög blomstring genom
den helige Bernhard. Helt ung
grundade han ett nytt kloster, Clairvaux, i en
aflägsen skogsdal i Champagne, »där
malörten växte mellan buskarna och
röfvare hade ett beryktadt tillhåll». Bernhard
fick med sin utomordentliga
personlighet — han är en i många hänseenden
förreformatorisk gestalt — ett ofantligt
inflytande och kan räknas som ordens andre
grundläggare.
Vid midten af 1200-talet räknade
orden icke mindre än 2000 kloster i
besittning af stora rikedomar; den var
beryktad för sin omsorg om jordens
odling och kyrkornas värdiga prydande;
vid de stora kyrkomötena fick abboten
från Citeaux sin plats närmast Roms
högsta andliga.
Cisterciensernas nunnekloster ha sedan
slutet af 11 oo-talet varit mycket talrika, men
deras historia är tämligen dunkel och
osäker. Frekvensen var en tid så stark, att
redan år 1228 ett förbud mot kvinnliga
nybildningar kommit till stånd och
sedermera vid flera tillfällen blifvit förnyadt. I
allmänhet upptogo nunneklostren ett
större antal än de manliga, stundom öfver
hundra systrar i ett enskildt kloster. Utom
de egentliga nunnorna förekommo
leksystrar i ett mindre antal; för praktiska
arbeten funnos äfven lekbröder att tillgå
och för kyrkliga handlingar präster, hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
