Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Från Berlins teatrar. Af C. D. Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BERLINS TEATRAR 279
skulle också vi själfva vara rikare .....
och därom kan det disputeras. Men vi
upplefva i alla fall stunder af intensivt lif, då
allting strömmar genom vårt blod, historia
och nutid, skräck och salighet, förintelse
och evighet, och kanhända att vi förbrinna
till aska ett sådant ögonblick, men vi
tråna ändock efter att känna dess
berusning, liksom sländorna lefva hela sitt
lif en enda sommarkväll och sedan sjunka
tillbaka i det okändas rymd, vi trängta
efter att konsten måtte tolka vår lefnads
vackraste regnbåge. Hvar skall det ske
om inte på scenen, som kan åskådliggöra
alla konster på en gång! Max Reinhardt
blef regissören som satte teaterns alla
krafter i oafbruten rörelse men framför
allt lade an på den måleriska, den
dekorativa scenbilden, olika danad efter olika
skådespels ända och egenart. Under hans
experiment med sin konst ser man huru
själfva scenens rum fängslar honom, dess
omfång, djup, höjd och yta och det är
därför ingen slump att han från den
intima scenen i »Kammerspiele» flyttar öfver
till arenan i cirkus och jättesalen i
Londons Olympia. Det är oomtvistligt att
han öfverallt vunnit nya effekter blott med
lokalens begränsning och utvidgning. En
stor hjälp är svängscenen (die Drehbiihne),
införd på Berlins flesta teatrar och så
godt som oundgänglig. Olika scenbilder
kunna före skådespelets början byggas upp
inom olika fält af scenen, som måste
uppdelas på ett matematiskt noggrant sätt.
Det utplånar de oerhörda pauserna, som
inte bidraga till att förkorta våra
teateraftnar eller göra dem mera underhållande.
Det bidrager också till att låta
skådespelets enhetlighet träda i dagen, då
svängscenen äfven kan tagas i bruk inför öppen
ridå, och låta en liflig handling med
många scener, som t. ex. hos Shakespeare,
rulla upp sig direkt för våra ögon utan
längre afbrott. En olägenhet är att
scenen blir förminskad, hvilket dock på en
intim scen är ett godt. En annan nyhet
är den s. k. rundhimmeln, som ger en
mycket fulländad illusion och låter
skådespelarnas linjer och ömsesidiga relation
framträda på ett vida mer naturligt vis.
Samma verkan har ljusets behandling, som
från det onaturliga rampljuset har
förvandlats till sido- och öfverljus, regleradt på
mångfaldigt sätt.
FRIEDRICH KAYSSLER SOM FAUST.
Själfva kostymeringen är inte minst
anmärkningsvärd. Medan Meiningarna
förföllo till en historisk realism in i den
minsta detalj, sträfva Reinhardts teatrar
efter att nå en dekorativ verkan äfven här,
man betonar det väsentliga i tidens smak
men tillåter sig eljes stora friheter för att
nå fram till en karaktäristisk skönhet och
inte till en museibild, hvars korrekthet
så oändligt få kunna njuta af.
Max Reinhardt är nu ingalunda ensam
att bära bördan i förvaltningen af alla
konstnärliga och tekniska hjälpmedel, han
har tvärtom den borne chefens förmåga
att välja skickliga ministrar. Den
måhända allra förnämste är målaren Ernst Stern,
hvars namn man numera ständigt ser
på de Reinhardtska teatrarnas program.
Ernst Stern leder arbetet pä
dekorationerna, ger anvisning på sceneriets
arkitektoniska byggnad, utkastar skisserna till
kostymerna och visar öfverallt prof på sin
eminenta begåfning, som bäres af en
utpräglad böjelse för förenkling, hvilket icke
kan ske utan en viss stilisering. Det har
sin betydelse, då Reinhardt utan tvifvel
under en viss epok löpte faran att hamna
i ett haf af naturalistiska detaljer. Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
