Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - August Strindberg. Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medvetandet med underklassen, och han
kände detta som en olycka och en
spänning. Honom vederfors städse orätt,
tyckte han, och så grundlades hos honom en
nervös grundstämning af att behandlas
orättfärdigt. Där, i uppväxtåren,
grundlades både hans upprorslystnad och hans
sinnes eviga oro, hans misstänksamhet
och hans otåliga nyhetsbegär. Han vardt
intellektuellt öfverhettad genom grubbel
snarare än genom läsning. I
ungdomsåren gjorde han bekantskap med de
religiösa kriserna under pietismens form, och
denna tidiga erfarenhet gaf sedan prägeln
af plötslig omvändelse och
allt-eller-intet-tro åt hans själsliga konfliktutgångar,
hvaraf följde, att alla de skrifter, där han
förkunnade en ny åskådning, fingo formen af
våldsamma bekännelseböcker. Hans
mångahanda intressen splittrade, kontrasterna
i hans inre skärptes till ytterligheter.
Redan som ung ägde han denna fenomenala
universella vetgirighet i fråga om
människolif och vetenskaper, konster och
uppfinningar som drifvit honom till en delvis
dilettantisk, delvis rent fantastisk sträfvan
på de mest skilda områden: botanik,
entomologi, geologi, astronomi, kemi,
fysik, nationalekonomi, filologi,
kulturhistoria och annat mera. Äfven i fråga om
denna alstring måste man tänka på
Almquist och Goethe, universellt anlagda
naturer, hvilka båda vid sidan af rent
dilettantiska arbeten likväl skapade
vetenskapliga verk af värde. Strindberg hindrades
kanske redan af läggningen, i alla
händelser otvifvelaktigt af de ogynnsamma
förhållandena under bildningstiden från
att genom lärande få sitt intresse och sin
begåfning inriktade på vetenskaplig
forskning. Det brast tålamod och det brast
metod. Skolundervisningen var mest drill
och utanläsning, tycks det, och fostrade
inga själftänkare. Som skolpojksskarpskytt
såg han under ett krig på narri en gång
det sörmländska skärgårdslandskapet, som
vardt hans käraste natursyn: »Detta var
hans landskap, hans naturs sanna miljö;
idyller, fattiga, knaggliga gråstensholmar
med granskog, kastade ut på stora,
stormiga fjärdar och med det oändliga hafvet
som bakgrund, på vederbörligt afstånd.
Han stannade också vid denna kärlek,
som icke kunde förklaras i egenskap af
den första; och hvarken Schweiz’ alper,
Medelhafvets olivkullar eller Normandies
falaiser kunde undantränga den rivalen.»
 |
| Fot. Rob. Roesler. AUGUST STRINDBERG 1882. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
