Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - August Strindberg. Af Ruben G:son Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vissa procent på hans taxor. Själf var
han öfvertygad om, att vitterheten inget
dög till, därest den inte förbands med det
nyttiga, och den sammangjutning af
tankeinnehåll och form till en enhet, som
skalden eftersträfvar, förblef honom alltjämt
likgiltig. Han uttryckte direkt sin glädje
öfver »att som tidningsskrifvare få
nedsätta tankar i tidens frågor utan att
behöfva inlägga dem i skönlitteraturens
konfektsaskar, att få skrifva utan att författa;
predikarens rätt att få ta om och
tidningsmannens att käxa.» Citatet är från de
1884 utgifna två häftena Likt och olikt
innehållande: »Om det allmänna
missnöjet»; »Om nationalitet och svenskhet»;
»Lifsglädjen» och »Kulturarbetets
öfverskattning». Trots uppsatstitlarnas löften
är innehållet mest läsfrukter och referat,
det är en uppsjö på idéer och
reformförslag, men det blir aldrig en utopis
förledande drömsyn och ingen praktiskhet i
det hela. Han är småborgerligt
begränsad i sin uppfattning af det nyttiga, och
han är så ständigt upptagen af allsköns
klander, att vi aldrig få illusion eller bli
medryckta. Strindberg nådde aldrig stor
verkan annat än som skapare, och det är
en lifvets ironi, att just han skulle förklara,
att ett häfte af Sveriges officiella statistik
var långt mera värdt än alla elegiböcker
öfver poeternas små privatsorger, ty det
var just genom fantasiförstoringen af
hans egna känsloerfarenheter, som hans
betydande verk blefvo till. Skulle man
nödgas inskränka angifvandet af
skillnaden mellan Strindberg och hans
föregångare bland 1870-talets prosaister till bara
en egenskap, blefve det, att Strindberg
ägde förmågan af starka upplefvanden. —
Den stora nationalekonomiska
reseskildringen Bland franska bönder (1889) —
hvars förfranskade och slarfviga
språkdräkt kanske är hans formellt minst
lyckade verk — är också hufvudsakligen en
journalistisk afhandling, som man glömt,
medan däremot hans samtidiga novellistik,
äfven med tendensprägeln tydligast
stämplad på sig, lefver och skall lefva, allt där
känslan och fantasien gett blod och
färgspel åt gestalter och scener, åt människor
och landskap.
Detta gäller endast delvis om Utopier
i verkligheten (1885), en känslosam och
optimistisk motvikt mot »Röda rummet»
och »Nya riket». Den är nämligen
endast delvis novellistik, i den personliga,
hemska berättelsen Samvetskval, som
åskådliggör krigets förbannelse, medan de
öfriga berättelserna alltför mycket tyngas
af samhällsförbättreriet. I förordet läser
man; »Denna bok är ett angrepp på
öfverkulturen eller degenerationen». Den är
ett angrepp på långt mera, på all
vetenskap som onyttig: »astronomien skall leta
stjärnor, som icke angå oss. Det var bättre
att ha sin goda syn i behåll än uppfinna
linsslipning»; den angriper all konst som
onyttig: »en sådan onyttighet som
Peterskyrkan skall aldrig göras om och ingen
Rafael får tid att utbildas, när alla måste
direkt anskaffa existensmedel».
Framåtskridandetstanken skola vi befria oss ifrån,
liksom vi slopat Gudstanken: »tillvarons
mål är tillvaron, fortvaron» och »den enda
rena glädjen i lifvet består i en stark kropp
och vissheten om existensmedlens
tillräcklighet» — Strindberg har här löpt
linan ut i sin nyttighetslära. Den
hejdlöst optimistiska stämningen — han tror
på allmän världsfred, den nya kvinnan
och åtskilligt annat utopiskt — öfver hans
ideologprogram erinrar närmast om vissa
1700-talsdrömmare, som voro innerligt
öfvertygade om att med några enkla
samhällsrecept kunna böta alla
missförhållanden, och liksom Strindberg trodde det
alldeles säkert, att patienten Samhället
ganska snart skulle ta in den ordinerade
medicinen, sig till omedelbar och
fullständig förbättring.
Den novellistik, som däremot visat sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
