- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
310

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Hellas’ olympiska spel. Af Erik Hedén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3io

ERIK HEDÉN

inuti, öfver för- och bakrummets pelare
och som voro smyckade med reliefer, de
ha delvis återfunnits. De framställa
Herakles’ storverk och ha högt konsthistoriskt
intresse. Liksom i regeln de grekiska
bildverken voro äfven de färgstrukna.

Ännu större intresse erbjuda
gafvelgrupperna. Båda gafvelfälten buro
nämligen reliefer. Den östliga gruppen
framställde den myt, som närmast af alla var
förbunden med Olympia. En konung i Pisa
Oinömaos, hade en skön dotter
Hippo-dameia, hvilken han lofvat åt den som
kunde besegra honom i kappkörning. Men
ingen kunde, ty hans hästar voro
guda-gifna, och den besegrade dödades utan
nåd. Till sist kom Pelops, Agamemnons
och Menelaos’ förfader, och han lyckades,
antingen medels gudarnes hj älp eller medels
förräderi eller ock medels både det ena
och det andra, fälla tyrannen. Den andra
gafvelgruppen framställer den athenske
hjälten Theseus’ och hans
bundsförvand-ters strid mot kentaurerna, hästmännen,
hvilkas vilda sinnlighet myten gärna med
blandad fasa och förkärlek skildrade. Man
har tillskrifva: dessa bildverk de med
Phei-dias samtida konstnärerna Paiönios och
Alkamenes. Detta betviflas dock allmänt;
tvärtom anses reliefgrupperna liksom
me-toperna tillhöra det öfvergångsstadium i
den grekiska konsten, som föregick
Phei-dias-skolans fulländade mästerskap, men
ännu stod afgjordt lägre än detta.

Inne i tempelcellan höjde sig mästarens
högst beundrade skapelse, bilden af
gudakonungen, där han satt på Olympos’ tron
»sänkande pannan med mörkt rynkade
bryn», såsom Homeros skildrar honom.
Utförd i guld och elfenben, hade den,
19 meter hög som den var, efter grekiska
mått — ty de grekiska templen voro
till omfånget förvånande små —jättestora
proportioner. Stöden var omgifven med
en bildprakt, så slösande som endast en
Pheidias mäktade frambringa. Pä tronens

rygg, där den sköt upp öfver gudens
hufvud, på tronens fötter, på tvärbjälkarne
som sammanhöllo dessa, på trappstegen,
öfverallt funnos reliefer och bilder. Allt
detta är spårlöst borta, endast några eliska
mynt gifva oss en svag och förvanskad
aning om den glans som var.

Zeus-templet var emellertid ingalunda
den äldsta eller ens heligaste
Zeushelge-domen i Altis. Innan hellenerna ännu
reste tempel åt gudarne dyrkade man dem
å altaren. Det fanns också ett stort och
heligt, åt gudakonungen invigdt altare, hvars
grundval antagligen återfunnits i en stor
eliptisk stenbas ungefär midt i
Altisom-rådet. Altaret själft var af aska.
Oupphörligt påfördes ny sådan, sedan den
blandats med Alpheios heliga vatten, det enda
vatten, sades det, hvilket gjorde askan
seg och sammanhängande som murbruk.
På detta sätt reste sig altaret år från år
högre, så att det på Pausanias’ tid var
öfver 7 meter högt.

Men det är öfverhufvud ovisst om Zeus
var den äldsta i Altis dyrkade
gudomligheten. Norr om hans tempel, väster om
den nämnda altarbasen, fanns en helig
lund, tillhörig Pelops, den ofvannämnde
konungen, som besegrade Oinömaos. Han
dyrkades där som heros, d. v. s. förgudad
människa. Att ej lunden, Pelöpion,
ersattes med ett tempel — blott en
portbyggnad åt sydväst uppfördes långt fram i
tiden — visar bäst hur helig man höll
den; ty lundar voro som gudarnes
kult-områden långt äldre än templen.

Norr om Pelöpion ligger en annan
gammal och höghelig helgedom Heraion,
ett tempel åt Hera, himladrottningen. Det
anses vara byggdt på 700-talet f. Kr. och
torde vara det äldsta grekiska tempel,
hvaraf större lämningar bevarats. Dess höga
ålder framgår dels af dess långsmala form
— det stammade från en tid, innan
hellenerna utfunnit hvilka måttförhållanden
voro mest harmoniska — dels af den om-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free