Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jean Jacques Rousseau. Till hans tvåhundraårsdag. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 JOHN LANDQUIST
nas där. Så stor och så närgången har
förbittringen mot Jean Jacques varit, att
den sträckt sig ända till |ians jordiska
kvarlefvor, och förfarandet mot hans
kista är symboliskt för hans äras
växlande öden. Än i dag vill en Jules
Lemaitre en sista gång bära honom ut ur
den franska klassicitetens Panthéon och
tilltror sig göra det med några kåserier.
Och än i dag utmanar den inoffensiva
Jean Jacques, som icke ville någon
människa i världen ondt och som hade den
honom aldrig förlåtna besynnerligheten
att älska landthusens frid, fåglarnas sång
och skogarnas och fältens svalka öfver
societetens tvång och filosofernas
dispyter, till de hätskaste pamfletter sådana
som den som förekommer i Lasserres
Le romantisme francais! Det är
egendomligt hvad Rousseaus motståndare ur
olika utgångspunkter, de må heta Grimm
eller d’Alembert, Saint-Marc, Girardin,
Lemaitre eller Lasserre alltid varit sig
lika i sin behandling af honom! Han
har haft en märklig förmåga att reta
sina fiender till det yttersta, att göra
dem uppriktiga, och man kan icke säga
att de därvid visa sig mest till sin
fördel. Alla Rousseaus antagonister
öfverensstämma i en nästan till det
patologiska drifven misstänksamhet mot honom,
alla göra de honom till en deklamatorisk
hypokrit, och deras konstruktioner af
hans verk och gärningar ur en rent af
öfvermänsklig beräkning af reklamens
effektmedel och succéns hemligheter
och ur en konsekvens, som en jättelik
fåfänga bjöd honom att taga från en
af slumpen gifven utgångspunkt,
förvandla honom mot deras vilja till en
dämonisk figur, hvars underbart uttänkta
förställningskonst bära har det felet att
trotsa all mänsklig psykologi. Detta är
intellektualismens gemensamma
misstänksamhet mot omedelbarheten och därtill
partimänniskans oförmåga att fatta den
känslas enkelhet som kommit till för henne
misshagliga resultat och verkningar. Och
hvar gång det gäller att väga ett
sympatiskt motiv för något Rousseaus
handlingssätt, som ligger till hands, mot ett
särdeles förhatligt, som kan synas
långsökt, heter det med den Lemaitreska
refrängen för att styrka det sistnämnda:
Car avec lui, ön ne sais jamais .. .
Gemensamt för alla är att samtidigt man framför
honom som en öfvermänsklig hypokrit af
sämre moral göra honom till en på grund
af en organisk svaghet och medfödda
patologiska anlag oansvarig och ömkansvärd
person! Först läxar man upp honom
och sedan hänvisar man honom till
dårhuset . . . En konsekvens som är
förlåtlig .. . den har sin basis i indignationens
alltför mänskliga behof att sedan man
uttömt invektiven ur en kategori gripa
till dem ur en annan . . . Man får ur
anti-Rousseaulitteraturen den
föreställningen att den moderna naturkänslan
har för sin uppkomst att tacka
urinrörets förträngning hos Rousseau, som
dref honom att undfly de stora
sällskapen och draga sig tillbaka till
ensamheten på landet. . . och Jules Lemaitre
anger helt kort och godt och — lätt!
— orsaken till Rousseaus djupa
verkningar i politiken, litteraturen och lifvet
vara att söka i la bétise humaine, den
bottenlösa och outgrundliga . .. Detta
är kulmen på den historiska visdom, till
hvilken denne komediförfattare och
teaterkåsör, som sedermera gjort anspråk
på att vara ett af Frankrikes ljus och
en af den konservativa andans moderna
heroer, höjt sig. Och vare sig
Rousseaus fiender höra till baron Holbachs
encyklopedistiska cirkel eller till den
moderna klerikalismens och
traditionalismens bevarare af ett samhälle som
inte längre finns ... så äro de sig
alltid lika i den på samma gång
öfverlägsna och närgångna ton, med hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
