Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jean Jacques Rousseau. Till hans tvåhundraårsdag. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356
JOHN LANDQUIST
att i nuet uppfatta sina interlokutörers
tankegång och ge ett raskt svar därpå,
ja hur själfva den närvarande synliga
och hörbara verklighetsvärlden låg halft
beslöjad "framför honom, liksom alltför
rik att han skulle mäkta utgestalta den
i sin föreställning. Men så i minnet står
den upp för honom liksom förklarad, i
minnet utformar sig åter dialogen han
hört eller förströdt deltagit i, han
genomtränger dess tankeinnehåll med sin kritik,
han kommer till nya resultat. Det var
som om allting hos honom måste
genomgå sensationens, känslans, intuitionens
stadier för att nå intellektualitet. Men
då var också denna intellektualitets
innehåll så mycket associativt rikare och
friskare än om det genast gått från
intelligens till intelligens. I sin ungdom
gjorde Jean Jacques också på alla
intrycket af ett långsamt ingenium, och
m:me de Wårens’ spirituella släkting
måste ju, som man vet, efter att ha
iakttagit honom förklara att hans begåfning
tyvärr var så torftig, att han knappast
skulle kunna uppnå en landtprästs
blygsamma ställning. Denna »den stackars»
Jean Jacques’ långsamhet i att upptaga
färdiga tankar, främmande resultat, den
var just tecknet på hans djupa
originalitet. Och han skulle också allt framgent
bevara denna originalitetens hjälplöshet
och tafatthet, det skapande snillets
ensamhetskänsla i en gammal färdig värld,
oförenlig med hans egen nya. De
in-tellektualistiska människorna förmå
tillägna sig allt, lara allt, upprepa allt, och
de äro alltid lika begåfvade: ty
begåf-ningen framträder mest slående i
skickligheten att snabbmåla fernissa pä gamla
tankar. Men intuitionen åter, sådan vi
så ypperligt kunna iakttaga den hos
Rousseau, stöter bort det främmande, den
är långsam, väntar och växer och drar
till sig allting ur ett helt lif. Det var
det intuitiva snillet hos Rousseau som
hans filosofiska och litterära samtida —
Grimm, d’Alembert, Voltaire ete. — inte
förstodo och där de ej kunde undgå att
ana det, fyllde dem med obestämd
ängslan och en förbittrad afundsjukas
fiendskap. Och det var därför att de
inte förstodo och inte ville förstå som
de utstyrde hans historia med dessa
enfaldiga legender om hans skapelsers
tillfällighet, hvilkas återupptagande af Jules
Lemaitre på det fatalaste bevisar denne
kritikers ytlighet —* en ytlighet hvars
enda, men dyrbara företräde är att
åtminstone inte vara ny, men gammal.
För den åter, som förnummit den
intuitiva originaliteten i Rousseaus
personlighet och verk, växa hans skapelser fram
med denna långsamma, fast i utbrottet
ofta plötsliga nödvändighet, i hvilken
lifvets fria växt ter sig för den
efterskå-dande betraktelsen. Som intellektuell
dagsmänniska är han oförklarlig, ett brott
i utvecklingen, och fåfängt söka hans
fiender att förklara hans framträdande
med slumpen tillsatt med vulgära motiv
och sinnessjukdom. Ju spetsfundigare
förklaringarna äro, dess dummare bli de
blott. Rousseaus originalitet ligger
under det intellektualistiska medvetandets
yta, och liksom hos de skapande
poetiska snillena försiggår hans minnes, hans
känslas och hans intuitions förberedande
och viktigaste arbete i undermedvetna
processer. Med hvilken skicklighet han
än förstod att begagna logikens vapen
och med hvilken förkärlek han radade
argumenten bredvid hvarandra, hur stor
disputator han var, medborgaren från
Calvins stad, så ligger tyngdpunkten för
hans snille i hans undermedvetna jags
rikedom.
Den intuitiva originaliteten är själfva
den förmäla principen man måste lägga
till grund vid en betraktelse af
Rousseau, såvida han ej alldeles skall rinna
en ur händerna och vid analysens slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
