Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jean Jacques Rousseau. Till hans tvåhundraårsdag. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
JOHN LANDQUIST
hjältar och republikanska
statsförfattningar, La Bruyéres karaktärer, Bossuets
Discours sur l’histoire universelle och
La Sueurs Histoire de 1’église et de
1’Empire — en lektyr som förråder ett
äfven hos en urmakare i Geneve
mindre vanligt andligt intresse. När Jean
Jacques var 10 år gammal flydde fadern
från fädernestaden, då han icke ville
underkasta sig att stå till svars för ett
slagsmål, hvari han invecklat sig, och
med den ombytlighet och motvilja att
fylla sina förpliktelser — när de blefvo
besvärliga — som utmärkte honom
liksom ofta de lättrörda fantasimänniskorna
tog han sedermera föga notis om sin Jean
Jacques. Denna faderns
karaktärssvaghet går igen hos sonen, och man
erinrar sig den handling som svårast tyngt
på hans minne liksom på hans eget
samvete, hans bortsättande af sina barn på
hittebarnshuset. Men Rousseaus af all
världen kända brister blefvo honom en
sporre till den själfrannsakan och
själf-fördjupning, som skulle föra honom till
de moraliska sanningarnas grund, en
väckelse till den moraliska reformation
som han företog på sig själf och som
sedan skulle sträcka sitt inflytande så
vidt och så djupt i framtida kultur.
Rousseau blef sin egen öfvervinnare, och
för den som inte stannar vid hans yttre
och spridda drag men vid den inre elan
som dref honom alltjämt uppåt, utöfver
alla förvillelser, blir han en af
mänsklighetens moraliska heroer.
Men han skulle ha en lång Aeneasfärd
dit. Utan att någonsin ha gått i skola,
utsatt för skiftande inflytelser på godt och
ondt, i samhällets olika skikt, i
beröring med välvilliga eller tvetydiga
människor — ofta något af bägge delarna
på samma gång — skulle hans egen
uppfostran, fast på ett mindre idealt och
regelrätt sätt, illustrera den teori,
hvarmed han i Emile förnyade pedagogiken:
att först lara känna tingen och med
ledning af dem sedan begreppen och
teorierna, att stöta ihop med svårigheterna
och behofven för att lara tillvarons
villkor och bygga lefnadens konst.
Efter faderns försvinnande utsändes
Jean Jacques till en präst Lambercier
och hans syster på landet i närheten af
Geneve. När fröken Lambercier en
gång agade gossen vaknade första gången
hans sexualitet, och denna vanskliga form
för könslifvets första väckelse blef ett
outplånligt minne och mer än så för det
öfverkänsliga barnet. Den tendens till
perversitet som däraf utlöstes behärskade
och undertryckte han väl allt framgent,
men den fanns i hans innersta som en
skamlig hemlighet han ej vågade yppa,
den bestämde både hans passivitet och
hans blyghet för det andra könet, han
drömde sig i sin ungdom helst som en
page vid älskarinnans fötter, som njöt
af sin underdånighet, njöt af hennes
hårda ord och bestraffningar. Äfven i
detta afseende torde han dock senare
ha utvecklat sig till normalitet, och
i hvarje fall förde han i verkligheten
under sina mogna år ett normalt
sexuellt lif. En annan händelse, en
ogrundad bestraffning, som första gången väckte
hans hat mot tyranni och orättvisa och
hans passion för rättvisan, förde honom
efter några år bort från Lamberciers.
Han kom i lara hos en gravör, som
behandlade honom brutalt; då han en
eftermiddag befann sig ute på fälten kring
Geneve och stadsportarna stängdes
innan han kom inom dem, rymde han
af fruktan för misshandel. En katolsk
präst som han besökte skickade honom
med rekommendation till konvertiten
m:me de Warens i Annecy.
Den 16-årige Jean Jacques hade utan
större lust föreställt sig en sträng äldre
dam med lika många rynkor i ansiktet
som föreskrifter i sitt tal såsom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
