Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Jean Jacques Rousseau. Till hans tvåhundraårsdag. Af John Landquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN JACQUES ROUSSEAU 363
på måfå, som hittills endast
samlat sitt material af
erfarenhet och kunskap utan att
rätt veta hvartill han skulle
använda det, skulle i en
plötslig inspiration bli
medveten om sin kraft, då hans
personlighets underjordiska
källor skulle bryta fram i
dagen och hans jag,
brädd-fullt af minnen och
tendenser, skulle börja ordna och
konsolidera sitt rika innehåll.
Det var en het höstdag
1749 han vandrade ut på
alléen från Paris till
Vincen-nes, där hans vän Diderot
för ögonblicket satt fängslad.
Han hade tagit med sig sista
häftet af Mercure de France
för att läsa på vägen; då
faller hans öga på den fråga
som akademien i Dijon hade
satt som prisuppgift för nästa
år! Si le retablissement des
sciences et des arts a
con-tribué a épur er les mceurs ?
När han hade läst dessa ord,
berättar han, såg han
plötsligt en annan värld för sig,
och han blef en annan
människa. »Jag kände det som
om min själ plötsligt blef
bländad af tusen ljus, skaror af lefvande
tankar trängde sig plötsligt på mig med
en styrka och i en förvirring som bragte
mig i en outsäglig oro. — Jag kan
icke längre andas under det jag går,
och jag sjunker ned under ett af
avenyens träd och tillbringar där en half
timme under en sådan upphetsning,
att jag, då jag reste mig, upptäckte att
hela framsidan af min väst var
genom-vätt af mina tårar, ehuru jag icke märkt
att jag gråtit. O, om jag kunde
nedskrifvit fjärdedelen af hvad jag såg och
DEN FÖRSTA KYSSEN. MOTIV UR LA NOUVELLE
HELOISE. KOPPARSTICK AF COPIA EFTER
TECKNING AF P. P. PRUDHON.
kände under detta träd, med hvilken
klarhet skulle jag icke då ha påvisat alla
samhällsordningens motsägelser, med
hvilken makt skulle jag icke ha
framställt alla våra institutioners missbruk,
med hvilken själfklarhet skulle jag icke
ha bevisat att människan är god af
naturen och att det blott är genom
institutionerna hon blir ond. Allt hvad
jag kunde fasthålla af de stora
sanningar, som då på en kort stund lyste upp
i mig under det trädet, blef svagt
om-kringspridt i de tre viktigaste af mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
