Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Blaise Pascal. Till 250-årsminnet af hans död, den 19 augusti 1662. Af Kerstin Hård af Segerstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLAISE PASCAL 453
PORT-ROYAL DES CHAMPS. KOPPARSTICK AF MADELEINE HORTEMELS.
aviez quitté les plaisirs». Den »gouffre
infini» han känner som sitt väsens
innersta och som alla innerst äga, den
söker flertalet fylla med allt hvad
upp-tänkas kan: »stjärnor, himmel, jord,
element, växter, kål, purjolök, djur, insekter,
kalfvar, ormar, feber, päst, krig,
hungersnöd, laster, äktenskapsbrott, blodskam.
Några fylla den med maktutöfning, andra
med kuriositeter, vetenskaper eller
vällust. » — Allt yttre inverkar på oss; vi
dragas oemotståndligt däremot: »Denne
samme man som under dagar och nätter
grämer sig öfver ett förloradt ämbete
eller en inbillad fläck på sin ära, denne
samme man vet att han skall förlora
allt genom döden, och detta utan att
erfara oro eller rörelse». — »Är det
dock icke, om en människa befinner sig
i fängelse––––och vet att hon inom
en timme skall få sin dorn afkunnad, är
det icke naturvidrigt att hon tillbringar
denna timme med att spela piquet?»
»Och dock är det få som icke inse
förgängligheten i allt detta. Det skulle
vara de helt unga, som äro midt i
bullret. .. Men tag bort förströelsen, och ni
skall se dem förtorka af ledsnad; de
förnimma då sin intighet utan att förstå
den.» — Allt omkring oss utöfvar
dragning, endera tjusande eller ock på ett
förfärligare och mer befallande sätt.
Och hvad vårt förhållande till andra
beträffar, vilja vi i deras föreställning lefva
med ett imaginärt lif. Vi arbeta
oaflåtligt på att försköna och stärka detta
skenlif, och vi försumma för detta vårt
verkliga lif. — Det är emellertid knappast
underligt att man så aflas. Ända från
barndomen har man jagats. Aldrig har
man lämnats i ro. Man öfverhopar
barnen med göromål. Och ha de ett ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
