Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Strindberg i Schweiz. Reminiscenser från sommaren 1884. Af Hélène Welinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRINDBERG I SCHWEIZ
471
Bondgården
La petite maison.
Pension Victoria.
Villa Bijou, doktorsbostaden.
PENSION VICTORIA MED OMGIFNINGAR.
gräns, som lär åtskilja snillet och
vansinnet.
Hur onormalt hans stackars hjärna
arbetade äfven under de lugna timmarna
fick jag veta vid ofvanberörda tillfälle,
då jag råkade honom i min brors villa
och påminde honom om det utlofvade
porträttet. Han hade kommit för att be
om en ny dosis bromkali, men då min
bror ej var hemma, höll han just på att
gå sin väg, då jag mötte honom i
vestibulen. Jag visste, att han absorberade
mycket af denna vara, och dristade mig
att säga: »Vore ej någon tids hvila bättre
än all världens brom?» Med en plågad
åtbörd for han med handen öfver
pannan och sade i en förtviflad ton:
»Jag kan ej hvila, om jag än så gärna
ville. Jag måste ju skrifva för bröd, för
att uppehålla hustru och barn, och äfven
annars kan jag ej låta bli. Om jag reser
på tåg eller hvad jag än gör, arbetar
min hjärna oafbrutet, den maler och
maler som en kvarn, och jag kan ej få den
att stanna. Jag får ingen ro förrän jag
fått det på papperet, men sedan börjar
strax något nytt, och så blir det samma
elände. Jag skrifver och skrifver och
läser inte ens genom hvad jag skrifvit».
Han läste inte ens genom, hvad han
skrifvit! Ligger ej däri ett utslag af
hans bristande själfkritik, en förklaring
öfver, att så mycket, som borde förblifvit
oskrifvet eller åtminstone otryckt, sett
dagens ljus? Kanske drog han sig för
att granska sina tankefoster, af rädsla att
då ej kunna erkänna dem som sin andes
legitima barn. Jag kan se honom skrifva
och skrifva i skälfvande upphetsning,
såsom piskad av »yrselns dämon», med
det uttryck i sitt ansikte, som jag såg
den gången han talade om sina fi-en-der,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
