Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Strindberg i Schweiz. Reminiscenser från sommaren 1884. Af Hélène Welinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478
HÉLÉNE WELINDER
Ett enda minne från denna senare
period står tydligt för mig. En morgon
träffade jag Strindberg i matsalen, där
han just lämnat sin frukost. Han gick
lifligt fram och tillbaka i rummet och
befann sig synbarligen i en ypperlig, ja
nästan uppsluppen stämning. Rätt som
det var stannade han och sade med ett
uttryck af triumf i rösten:
»I dag utkommer min nya bok. Då
blir det ett förfärligt hallå i Sverige.»
Han siade rätt. Den nya boken hette
»Giftas», och det blef ej blott ett
förfärligt hallå, utan äfven åtal för blasfemi.
Strindberg fick resa hem för att försvara
sig, medan hans stackars hustru låg
dödssjuk i Geneve, troget vårdad af vår
gemensamma vän Inga T.
Redan under de sista dagarna af vår
vistelse i Chexbres föreföll fru
Strindberg mycket klen och klagade i
synnerhet öfver ryggvärk. Inga T. och jag
hjälpte henne att packa ned böckerna,
och jag minns, att hon plötsligt sjönk
ned på en stol, begrof ansiktet i de fina
händerna och grät af bära trötthet. Vi
försökte trösta henne, men hon sade med
en afvärjande gest: »Hvarför bryr ni er
om mig? Bry er inte om den stygga
Siri!» Om det äfven var ett själsligt
lidande som aflockade henne dessa tårar,
vet jag ej, men det lät nästan så.
Bland de böcker vi packade ned lade
jag särskildt märke till ett mycket slitet
Nytt Testamente, som låg på Strindbergs
nattduksbord. Det har nog varit hans
följeslagare genom hela lifvet. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
