Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Verkligheten och konstnären. Reflexioner och stämningar från en resa. Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
JOHN KRUSE
und Wahrheit, minns man det. Strax
bredvid ligger der Römerberg med
rådhuset, den fräjdade Römer, där valet
försiggick och där den unge frankfurtske
patriciersonen Goethe lyckats skaffa sig
plats för att titta på festmiddagen vid
kejsarkröningen 1764. leke långt
härifrån vid Hirschgraben står i sitt gamla
skick ut- och invändigt med möbler och
allt Goethes födelsehus, en på en gång
ståtlig och hemtreflig
trevåningsbygg-nad med 7 fönsters bredd, den ena
våningen skjutande ut öfver den andra och
öfverst en stor frontespis som ett extra
litet hus i två våningar. Hur lefver ej
Goethestämningen kvar i detta hus!
Där har du den stora rymliga trappan,
där Goethes far på en af afsatserna hade
sin sammanstötning med den franske
krigaren, som inkvarterat sig i det
kejserliga Rådets hus under krigsåren och
aldrig tycktes vilja draga dädan. Där hänga
fadrens i koppar stuckna prospekter från
Italien, som han medfört från en resa
till sollandet och som med så underlig
makt lockade hans unge sons tankar,
där den talrika samling fadren anlagt
af små, små taflor af samtida
Frank-furterkonstnärer — det kejserliga Rådet
hade ju den sunda, för en man med
hans konservativa och bekväma läggning
öfverraskande principen, som han t. o.
m. »lidelsefullt» förfäktade, att man bör
sysselsätta sin egen tids konstnärer och
inte bära snobba med att samla gammal
konst. Där ser man Goethes härligt
lefnadsglada och kärnfriska mors, Frau
Raths, stora ovala kaffebord, där det
säkert gick af stapeln mycket trefliga
»rep» under presidium af en värdinna
som var utrustad med en så briljant
och ovanligt lefvande berättarkonst, att
den kunde fängsla de kräsnaste andar.
Den lärde och ordentlige fadrens väl
bundna bibliotek igenkännes, likaväl som
den stora präktiga dockteater, som
Goethes farmor en gång gaf sina
barnbarn i julklapp och som spelade en stor
roli i ungdomarnas lif. Ett rum åt
gården är Goethes födelserum, där han
»kom till världen som död», hvilket skall
ha berott på »barnmorskans
oskicklighet», och först »efter mångfaldiga
bemödanden» kvicknade till lif. I fadrens
rum se vi det lilla extra fönster Goethe
senior låtit insätta i ett horn åt gatan
för att därifrån kunna spionera på sin
något oberäknelige sons kommande och
gående i ynglingaåren. Och slutligen,
högst uppe, befinner man sig i Goethes
eget rum, där en hel rad af hans
verk, bl. a. första delen af Faust, sett
dagen.
Från »de många minnena och hettan
inne i staden ger jag mig ut till en af
det nyare Frankfurts största sevärdheter,
den i en utkant belägna Palmengarten.
På Goethes tid fanns den ej till, men
dessa stora växthus med tropiska örter
och träd och hela den beundransvärda
parken skulle säkert varit i den store
naturvännens och ödmjuke
naturforskaren Goethes smak och väckt hans
lifligaste intresse. Jag slår mig ned på en
soffa i en allé, och se där komma
småningom alla åldrar af det nutida
Frankfurts befolkning förbi, barn som leka,
raskt promenerande unga gymnasister,
som prata och skratta, unga flickor och
deras kavaljerer. En ännu mycket
vacker medelålders fru kommer med sin
dotter, en fullt utvecklad skönhet på
några och tjugo år, och slår sig ned på
bänken vid min sida. Den unga är
klädd i modern ljus sommartoalett med
snäf, nedtill ytterligare åtdragen kjol,
som med stor tydlighet röjer hennes
mycket junoniska gestalt, modern är
mera gammaldags modest klädd i mörka
färger och vid mjuk kjol.
Men midt emot mig sitter på en
bänk en hel kvartett af äldre damer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
