Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Sången om folkets drömmare. Af Gunnar Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SANGEN OA FOLKETS
DRÖMAARE
Af GUNNAR SILFVERSTOLPE
Vinterlandet, drömmarlandet,
drömmarstammen födde oss.
Högt i fädrens hjärtan brann det,
drömmens heta bloss,
värmde modet vid bedriften,
sjöng i sång och spel,
tände, brände genom skiften,
blef vår arfvedel.
Vinterlandet, tystnadslandet,
skum är skogen, karg din jord!
Själ och själ ej binds af bandet,
bandet som är ord.
Jubla, sörja högt för andra
ej vår stam förstår.
Spridda, tysta så vi vandra,
timmar, dagar, år.
Se, vår ungdoms drömmar lyfta!
— sus i slagen, vingen djärf —
Hur de stiga, hur de syfta,
dröm blir aldrig värf.
Ty i steget, ty i språnget
hejdar oss en hand.
För ett faret, ett förgånget
sjunker drömmens land.
Kraft vi sakna till beslutet,
kraft att handla, kraft att slå.
Makten stjäl oss ett förflutet.
Vi bland skuggor gå.
leke hemmet, icke vifvet
finns för drömmens barn.
Intet fäste gifs i lifvet;
det är vind och flarn.
Vinterlandet, Tystnadslandet,
land med dröm kring skog och däld!
Se, vårt lif, hur snabbt förbrann det!
Het var drömmens eld.
Tidigt läggas vi på båren
för vårt drömlifs skull.
Vindarna gå fram och åren.
Vi bli stoft och mull.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
