Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - C. D. af Wirsén. Några minnesord af Fredrik Vetterlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
C. D. af WIRSÉN
501
han skulle föra, och han når den
inflytelserika ställningen som Svenska akademiens
sekreterare. leke blott hans begåfning
och lärdom utan också hans starka och
värdiga personlighet med de förnäma laterna
hjälpte att skaffa honom den »fasta och
briljanta position på samhällets högsta
trappsteg», som en författare i den
radikala »Ur dagens krönika» åsåg utan
entusiasm. Men förmodligen hade sonsonen
till en adlig amiral och sonen till en
öfverste tidigt relationer till stora världen,
som i sin mån bidrogo därtill. Under
de stormiga kämpar, som Wirsén
decennium efter decennium fick framlefva,
brukade han sin makt och sina
förbindelser i sina idéers tjänst, styrde med
fast hand genom svallet och drog
omkring sig en osynlig isoleringscirkel,
hvilken höll samtliga för honom osympatiska
element utanför. Utan ringaste hänsyn
till pockande kannstöperier och frenetiska
utfall gick han sin väg fram, och gillade
man därvid ej hvarje steg, var denna
enastående hållning dock lika imposant som
i sekelslutets Sverige på flere sätt hälsosam.
Så blef han den vi sågo honom vara:
sina motståndares motståndare i fråga
om idéer så väl som människor men
äfven sina vänners vän, den absolut
pålitlige, hvars trohet ej sviktade.
Och det tarfvades, ty åskvädret, som
kontinentens barometrar länge förutsagt,
var öfver oss just när Wirsén framträdde,
och sällsamma röster ljödo genom
stormen. Öfver sundet hördes Brandes’
hetsande stämma inne från Köpenhamn, och
den mörka luften lyste elektriskt kring
»korpvingarna» på hans hufvud och kring
hans kloka, litet Mefistopräglade ansikte
uppe i katedern. Från väster bakom
Kölen kom en flock underliga, skarpögda
fåglar, som genom replikerna i
Gengangere, Vildanden, Rosmersholm skriade
om lik och bådade olycka. Och här
hos oss utslungade 80-talets store litte-
Fot. Joh. Jæger.
C. D. AF WIRSÉN OMKR. 1880.
rare smädare om religion, konst,
vetenskap tirader, hvilka, emedan de voro
föga visa, anammades med samma
kaotiska hänförelse, som vi många år senare
ånyo fått bevittna, och sådde storm icke
minst bland de okritiska i landet. Alla
problem anmäldes till ny orientering.
Wirséns ställning till dem kan jag, som
sagdt, här ej vidare gå in på; han hade
sina svar gifna, men taga upp frågorna
från deras nya plattformer kunde och
ville han icke. Så mycket skarpare såg
han den inträngande tidsandans alla lyten,
mot de »skärande missljuden» satte han
sin egen sång och underströk däri med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
