Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Ruben G:son Berg - Af Fredrik Böök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN 511
skildra en poets och lärds förverkligande
af drömmen om ett hjärta och en hydda
än dessa bref, som växlades mellan den af
het längtan otålige fästmannen i Uppsala
och den tålsamma, blida fästmön där nere
i Östergötland, de sinas sol under alla
lefnadsförhållanden.
Gifvetvis finnas äfven här enstaka bref
af litteraturhistoriskt intresse, särskildt
rörande Atterboms, Geijers och Lindblads resa
till Skåne och Danmark 1825 samt rörande
fortgången af arbetet på Lycksalighetens ö.
Utgifvarinnan förtjänar det bästa tack
för att ha lämnat den första publikationen
ur Atterboms kvarlåtenskap, hittills ytterst
försummad och åsidosatt. Både inledning
och namnregister äro omsorgsfulla och
fullständiga.
Ruben G:son Berg,
Carl G. Laurin: Svensk själ/pröfning.
Stockholm, P. A. Norstedt & Söners förlag.
Cjp^l^ARL G. LAURIN har företagit en
Ull 1 historisk axplockning bland doku-
Nvf^y^yll nienten på svensk själfbesinning
’ 1 Æ och svensk själfkritik och samlat
dem i en liten vacker volym, aktuell och
välplacerad, ironisk och allvarlig på en
gång, skenbart obesvärad i uttrycken, men
i grunden omsorgsfullt och klokt afvägd
— kort sagdt, en ny bok sådan som
författaren skrifvit flera. Det är ingen slump
att den kommit ut just i dessa dagar: med
fin och säker blick har Carl G. Laurin
urskilt en folkpedagogisk uppgift. De sista
åren ha vittnat om en frambrytande
nationell stämning af stor räckvidd och
betydelse. Den tog sig uttryck i Gustav
Sund-bärgs aforismer om Det svenska folklynnet
eller kanske rättare i det mottagande som
kom skriften till del, den var den bärande
strömmen under Pansarbåtsinsamlingen, där
den osökt tog formen af en verklig
folkrörelse.
Det är denna flodvåg som Carl G.
Laurin tagit sikte på och som han velat
kanalisera och fruktbargöra. Det vore stor
skada, om denna stämning skulle få
kvarblifva i den halft omedvetna, plötsligt
uppblossande känslans ovaraktiga form, det
vore än större skada om den, såsom det icke
saknats tecken på, direkt skulle omsättas
till en naiv och skrytsam själf belåtenhet.
Den behöfver i stället förenas med reflexion
och stadgas genom införandet af
intellektuella moment, den behöfver förmälas med
praktisk verksamhetshåg, om den i
längden skall bli mera än ett stämningsrus och
en demonstration.
Däråt syftar Carl G. Laurins Svensk
själ fp räf ning. Genom att sammanföra de
viktigaste vittnesbörden om hur det svenska
folklynnet tett sig för våra märkesmän på
tankens och handlingens fält sträfvar den mot en
fördjupning, en komplicering af
nationalmedvetandet. Bitter och missmodig kritik står
vid sidan af varma och svärmiska
kärleksord, och för den tänkande läsaren ställer
sig samma uppgift som är målet för all
sund och realistisk patriotism: att smälta
hopa det fula och det vackra, skuggorna
och dagrarna till en he och klarögd känsla,
som är rik nog att rymma både oöfverlagd
tillgifvenhet och oförvilladt verklighetssinne.
Först ett folkligt medvetande, som har nått
denna höjd af mognad och kultur,
förtjänar det missbrukade namnet nationalism.
Ingenting är ytligare och orättvisare än att
som ofta sker sätta likhetstecken mellan
nationalism och chauvinism; erfarenheten
visar att de s. k. nationalisterna äro de
som lättast och spontanast intressera sig
för andra folk, lara känna och erkänna
dem och träda i andlig förbindelse med
dem. Gustav Sundbärgs beklagliga
danskhat, enhälligt tillbakavisadt af hans svenska
beundrare, får icke lof att uppfattas som
ett typiskt symptom.
Genom hela Carl G. Laurins
författarskap går ett starkt betonande af det
statsliga och sociala, af de objektiva intressen,
som den enskilde måste underordna sig
och ansluta sig till. Det är ett
osentimentalt och latinskt drag, och det är på sitt
sätt betecknande, att denna manliga och
sunda anti-individualism förkunnas af en
författare, som hör till våra originellaste
och mest individuellt utpräglade. Den
egendomliga plats som han intar inom sin
generation hvilar till icke ringa del på det
faktum, att han alltid identifierat friheten
med ordningen och rättskänslan med den
ädla måttan, äfven på en tid då alla slags
excentriciteter voro på modet. Han har
ofta varit paradoxal i sin form, men
aldrig i sin grundsyn. Men han har kanske
aldrig skrifvit en sida, så lefvande enkel,
så varmt ingifven, så storstilad i sitt
humana lugn som dessa slutord till Svensk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
