- Project Runeberg -  Ord och Bild / Tjuguförsta årgången. 1912 /
520

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Skånska konstnärer. Af Paul Rosenius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

520 PAUL ROSENIUS

■Mk^M:%A





||| ;ri’;r;’.p,is?

ii/’i’-i’iyfiliii’iij



|ll ■-:*". ■: ll^ä:



litt;- ii>>./ ::l.r

J:sif"’"■ I- ; ril

iiisi . <; sib :; fi

VÅRKVÄLL. OLJEMÅLNING AF HERMAN ÖSTERLUND.

nande i både landskaps-, porträtt- och
figurmåleriet. Under tåligt arbete
kopierade han Rembrandt på sina resor, och
ännu för något år sedan ritade han
lefvande modell i skola i Paris. Men han
ägde ännu något mera än den nyktra
ärligheten, han hade en kärlek till
frodighet och kraft, som sprungit rakt ur
den skånska myllan. Det modernaste
af konstnärlig förenkling, det som samlar
utan »choser», i käcka, breda penseldrag,
var därför hos honom den äktaste och
sundaste natur. Med den läggningen
stod han klar och färdig, när han första
gången visade oss sina fattigmanslängor
vid bäckar och pilar. Och när han en
dag såg Arilds nya värld, slog det
kynnet ut i glad och manlig gärning. Ty
han var just den som var kallad att måla
monumenter öfver en ensam rullstens-

strand och en ensam klippknös, bränd
af solen och slagen af hafvet. Och han
var den som, när han åter var hemma,
i »En idyllisk vrå» kunde gifva oss den
groflemmade, öfvervällande växten i em
vildvuxen trädgårdshage.

Och så ägde han till sist en färg af
sällsynt mäktighet och skönhet. Man
kände materiens rymd inunder den, man
såg hvar liten fattig smådel stå fram och
lefva som förklarad, i grellt eller
dämpadt ljus. Hur adlade han icke de gamla
gränderna och murarna eller de gamla
oliverna med silfverlöfvet vid vikar af
Lågo Maggiore eller de solglödande
husräckorna vid kanaler i Briigge! Men han
behöfde ju icke gå så långt för att se
färger i fest. En dag när hösten tömde
sitt blod öfver Kullaskog och
Skelder-vik och hvilande Bjerre-land och den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:52:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1912/0576.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free