Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ur bokmarknaden - Af Olof Rabenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN 559
Ewert Wrangel: Dikten och diktaren. Lund,
C. W. K. Gleerups förlag.
W^ <^\>)EN teoretiska estetiken är en
ve-\\ \ \m tenskap, som legat i trade i
Sve-^L^yRj rige under de sista decennierna.
™*~ ’ Litteratur- och konststudiet har
bedrifvits med öfvervägande historiska och
genetiska metoder, men hur värdefulla
resultat än vunnits, måste man fastslå, att
synpunkten för forskningen varit ensidig.
Man har endast varit betänkt på att
klarlägga utvecklingsprocessen och inkedja
verken i de kulturhistoriska sammanhangen,
hvarvid man gärna betraktat dem som
produkter af mera kausalt verkande
faktorer. Den Taineska miljöteorin, beröfvad
sitt fasta abstrakta underlag, har afgifvit
kärn virket till den vetenskapliga byggnaden,
och folkpsykologin har lämnat vissa
allmänna och ledande principer för den
syntetiska framställningen. Det faller ingen
lin att underkänna värdet af den rent
histo-Iriska forskningsmetoden, som burit så
glänsande frukter; däremot kan man med rätt
Igöra gällande, att den behöfver suppleras
laf en psykologisk och — hvarför icke? —
laf en filosofisk, som på andra vägar söker
I andra och lika värdiga mål. Konstverket
I har dock icke endast eller hufvudsakligen
Ihistoriska förutsättningar, det är i främsta
Irummet en yttring af sin skapares ingenium
loch är därjämte betingadt af människosjälens
Iväsen, ur hvars lagar det låter härleda sig.
lOch dess förhållande till den högsta eviga
Iverkligheten är en fråga, som vädjar till
Ispekulationen. Den positiva och »sakliga»
Iriktningen inom vetenskapen har emellertid
[föranledt misstro mot alla mera abstrakta
[undersökningar af konstlifvet, och estetikens
Ifilosofiska del har därför på ledande håll
Ibetänkligt försummats. Denna brist har
lockså i icke ringa grad satt sin prägel på
den allmänna bildningen; den visar sig
bl. a. i den suddighet, som vidlåder de
psykologiska föreställningarna, och den
nonchalans, hvarmed den psykologiska
terminologin användes i eljest goda skrifter. Vi
sakna dock icke alldeles estetiker; några
af våra tänkande diktare ha utstrött
idéglimtar från sitt eget konstmedvetande, och
Hans Larsson har i uppsatser och
monografier med sin egenartade själfullhet spridt
belysning öfver skilda estetiska ämnen.
Om märkliga, hardt när i glömska fallna
äldre arbeten tala vi här icke.
I betraktande af den bildningsbrist, som
sålunda här råder, måste man med
tillfredsställelse hälsa professor Wrangels nya
arbete, som i sin mån är ägnadt att råda
bot därför. Det är en poetik i detta ords
vidaste bemärkelse, som behandlar
diktens-allmänna väsen, dess förutsättningar och
tillblifvelse i diktarens själ, dess
förhållande till verkligheten, dess stilar, typer och
arter. Några särskildt nya uppslag eller
originella tankar skänker boken icke; den
förefaller närmast som en allmängiltig och
med kritisk blick företagen resumé af äldre
och nyare — särskildt utländska —
forskningsresultat. Men redan därmed är
mycket vunnet, att man får en brukbar
handbok i en så försummad vetenskap.
Det oerhördtv rika materialet är
genomgående smakfullt och enkelt ledadt och
grupperadt och de många skilda tankegångarna
både fast hållna isär och förenade i sin
glidande samhörighet. Boken låter sig med
fördel läsas af både lekt och lärd, och
äfven den, som icke i utbyte får någon
väsentligt ökad kunskap, har dock ett nöje
af att här ta del af en fint bildad
forskares konstnärliga intryck och erfarenheter.
Det är icke någon strängare analys
författaren företar, utan framställningen följer
mest den psykologiska beskrifhingens
lättare väg. Ibland skulle man önska
en skarpare och mera ingående
begreppsbestämning, men man vet ej, om bokens
ram och syfte tillåtit författaren att längre
dröja vid de problem, han berör.
Naturligtvis finns det i ett arbete som detta
åtskilliga uttalanden som uppkalla till
motsägelse och af hvilka här några må
påpekas. Att musiken är en abstrakt konstn
är ett tämligen vågadt påstående, som icke
stödes af den obestridliga sanningen, att
de af tonerna väckta föreställningarna äro
obestämda-^ det obestämda är för det första
icke det abstrakta; därjämte är i musiken
tonkroppen lika konkret som känslan
individuell. »Den intuitiva akt», säger
författaren, »som fattar det sköna, är i första
hand omedveten.» Uttrycket omedveten
är här brukadt på ett föga adäkvat sätt.
Naturligen föreligger i den nämnda intuitiva
akten ett objektsmedvetande, om än
själf-medvetandet saknas. När författaren
undersöker den poetiska stilen från
synpunkten af de grammatiska kategorierna, yttrar
han bl. a., att i substantivet fastslås be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
