Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Montenegro. Hastigt skymtadt från en resvagn. Af Greta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTENEGRO
565
dare, eller kanske behöfdes ej någon
lärdom därvidlag. ’Snälla’ se de i hvarje
fall ej ut, men nog äro de imponerande,
där de själfbelåtna och stolta vandra
vägen fram. Deras dräkt består af en
skarlakansröd tröja med långa ärmar,
blå väst, antingen guldstickad eller
broderad med rödt, klarblå, tätt veckade
knäbyxor och hvita lammullstrumpor,
stickade i konstrika mönster. På
fötterna bära de pittoreska ’opanka’ (mjuka
läderskor utan hårda sulor, konstnärligt
sammanhållna med smala läderremsor
eller snörarbete), kring midjan ett
brokigt skärp, där halft dolda vapen sticka
fram, samt på hufvudet en liten rund, röd
mössa med svart kant, till tecken på evig
sorg öfver Serbiens förlorade frihet, som
tvang de nuvarande montenegrinerna att
på 1300-talet lämna sina hem i detta
land och undan turkarna taga sin tillflykt
till den vilda, ointagliga trakt, som nu
är dem så kär, att det påstås att än i
dag, då en montenegrin återvänder från
en längre resa, han vid första steg på
fosterjorden kastar sig på knä och
kysser marken! På mössans kron, inom en
guldstickad halfcirkel, bär hvarje man sin
furstes initial, H. I., d. v. s. Nikita I
(H står för N i slaviska alfabetet). Ofta
bära de kastad öfver axeln sin
hem-väfda ’struka’ —• en lång smal schal
med fotslånga fransar, i hvilken de
bruka svepa in sig, då natten tillbringas
i det fria. Vid besök i hufvudstaden
eller vid andra högtidliga tillfällen
användes ofta en lång, åtsittande,
ärmlös röck, ljust sjögrön eller luftfärgad.
Ett ännu egendomligare plagg får man
också stundom se, nämligen en sorts
mantel med armhål äfven midt på ärmens
öfversida, så att dessa få hänga ned
tomma från armarna, påminnande om
någon medeltida klädnad.
att intet folk i Europa kan yfvas öfver en så
glänsande krigshistoria som de.
G. Berg fot.
YNGLING FRÅN BYN NJEGTJS.
Männens dräkter äro onekligen
klädsamma och färgglada, men annorlunda
är det med kvinnornas. De, som måste
träla för det dagliga brödet och tidigt
förlora sin ungdoms vilda skönhet i den
hårda kampen för lifvets nödtorftigaste
uppehälle, tyckas ej ha tid eller lust att
pynta ut sig. Deras plagg äro klumpiga
till snittet och dämpade i färgerna,
vanligen svarta, bruna eller grå, någon gång
hvita. Till högtidsdräkten hör en lång
ärmlös röck, ljust grå eller blå lik
männens, och ett svart hufvuddok, annars ha
kvinnorna oftast samma mössa som
männen, fast utan furstens initialer.
Medan vi dröjde i byn, sågo vi den ena
gruppen af kvinnor efter den andra vända
hem från dagens arbete. Alla buro de
väldiga bördor på ryggen, många gingo
nästan dubbla. Somliga syntes knappast
under sitt lass af hö, andra släpade på
stora knippen af långa bokgrenar, som
de troligen hämtat från skogen högt upp
på Lovçens sluttning, andra åter hade
tunnor på ryggen fyllda med vatten från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
