Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Montenegro. Hastigt skymtadt från en resvagn. Af Greta Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MONTENEGRO 56
G. Berg fot.
STUGA I VÄSTRA MONTENEGRO.
det grå berget, som omgaf dem och från
hvilket de tydligen hämtat sitt
byggnadsmaterial. Halmtaken, som täckte
dem, voro gråa äfven de. Endast de
allra nyaste lyste med ljusröda tegeltak.
Landskapet blef allt mer besynnerligt,
här och där var berget urgröpt och
bildade liksom oerhörda jättegrytor, den
ena ofvanför den andra, eller också djupa
branta hål, påminnande om
krateröppningar. I fördjupningarna hade litet jord
samlats, som de idoga invånarna tagit
vara på till åkerland, voro de också
bära af några kvadratmeters
utsträckning. På många ställen voro terrasser
uppbyggda som breda trappsteg ända
ned till jättegrytans botten, för att ej en
enda fots jord skulle förbli obrukad.
Dessa åkerlappar, som mer liknade ett
barns trädgårdsland, hade helt naturligt
de mest oregelbundna former.
Kvinnorna voro just sysselsatta med att så råg
och sätta potatis. Plöjningen var i full
gång, och för första gången sågo vi äfven
männen här och hvar delta i arbetet.
Ofta var det mannen som förde plo-
gen — men hvilken plog! Hade själfve
Adam någonsin användt ett sådant
redskap, skulle det säkerligen ej varit af
enklare beskaffenhet. Plogbillen och
själfva handtaget bestod af ett enda böjdt
stycke trä, framtill förmådt som ett
pilhuf-vud. Från midten af detta enkla redskap
utgick en lång trästång, i hvars yttersta
ända var fästad en tvärslå, på hvilken
i sin tur voro anbragta två vidjor, som
träddes öfver oxarnas halsar. Någon
sele begagnades ej. En kvinna gick
bredvid och ledde de godmodiga djuren,
eller också styrdes de med ett långt spö
af den som förde plogen. När arbetet
var slut på en åkerlapp, tog mannen
den lätta plogen på sin axel och bar
den till en annan, och på kvällen var
det likaledes han som bar den hem till
gården.
Hvad folket häruppe egentligen
lif-närde sig af var omöjligt för oss att
fatta. Dessa små och spridda åkertegar
kunde ju uppenbarligen ej
tillnärmelsevis föda ens dem, som plöjde och sådde,
än mindre de talrika barnskaror, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
