Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Om Leonardo da Vinci och en svensk monografi öfver honom. Af John Kruse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6o2
JOHN KRUSE
MONA LISAS HUFVUD.
som han själf finner »nästan löjlig» men
»icke desto mindre synnerligen nyttig»:
»Den består däri», säger han, »att du riktar
blicken på murar, som äro betäckta med allehanda
fläckar, eller på stenar i olika blandning. Har du
att uppfinna någon viss situation, så kan du se
där någonting, som har likhet med landskap
innehållande berg, floder, klippor, träd, stora slätter,
dalar och kullar af mångahanda slag. Du kan
äfven se där olika stridsscener, liffulla ställningar,
underbara figurer, ansikten, dräkter och otaliga
andra ting, som du kan återge i fullkomlig form.
I fråga om sådana murar och blandningar gäller
detsamma som om klockornas klang: du kan i
deras slag återfinna hvarje namn och hvarje ord,
som du själf inbillar dig.»
Dessa uttalanden äro hämtade ur det
nära ioo sidor omfattande, med mindre
stilsort tryckta tillägg, som afslutar den
svenska Leonardomonografien och som
utgöres af utdrag ur Leonardos målarbok
i svensk öfversättning, anslutande sig i
afseende å uppställning och ordningsföljd
till en af Seidlitz genomförd nyordning.
Hvad Leonardo som konstnär
framförallt sträfvade efter var att, som Vasari
säger, »nå högsta möjliga reliefverkan»,
d. v. s. att föremålen skulle framstå fullt
illusoriska, i full rundning. Medlen härtill
voro ljusdunklet och förkortningarna,
hvilka förenade han förklarade utgöra
»målarevetenskapens högsta ära», men det
är skillnad på Leonardos klärobskyr och
Rembrandts. Sirén påvisar träffande detta,
då han säger:
»Det är att märka, att Leonardo aldrig i
likhet med nordiska ljusdunkelmålare uppställer
figurerna i slutna interiörer eller eftersträfvar den
intima stuguskymningens vemodsfyllda mollackord
— han är sydlänning och kan icke undgå att
hämta sina intryck af färg och ljus
hufvudsakligen utanför atelierns fyra väggar.- Det är i den
fria atmosfärens förtoning han söker måleriets
hemlighetsfulla trollkraft.»
Sirén påpekar i detta sammanhang
ytterligare, att Leonardo »framförallt är
rädd för det fulla klara solljuset, denna
skarpa dager som upplyser
quattrocentis-ternas bilder och ofta ger dem en något
orolig och grell färgklang». I stället
rekommenderade han ljuset från en
molnbe-täckt himmel och närmade sig småningom
mer och mer den egentliga klärobskyren,
så att han till sist, som Vasari uttrycker
det, »till den grad arbetade med mörka
skuggor för att nå djupa bakgrunder, att
han sökte en svart ton, som gaf mera
skuggverkan och var mörkare än vanligt
svart.»
Leonardo närmar sig alltså i alla fall
Rembrandt, kan man säga, och en af
hans teckningar, den härliga blixtsnabba
och breda till Madonna del gatto i British
museum, väcker »genom den med
impressionistisk säkerhet fångade
klärobskyrstäm-ningen», verkligen, som Sirén påpekar,
tankar på Rembrandt. Men i en punkt,
känslan för färgens egen inneboende
skönhet eller rättare för att den sköna färgen
är ett conditio sine qua non för en
målning, är nog holländaren den öfverlägsne.
Därpå tyder åtminstone följande yttrande
af Leonardo:
»En målning blir underbar för betraktaren
endast därigenom att den låter det, som icke synes
vara något, framträda upphöjdt och frigjordt från
bakgrunden. Färgerna däremot bringa ära endast
åt den mästare som beredt dem. Den beundran,
som framkallas af dem, beträffar deras skönhet,
som icke är målarens förtjänst, utan dens som
till-redt dem. En sak, som framställes i fula färger,
kan likvisst väcka åskådarens beundran, om den
framträder upphöjd och rund.»
En viss torrhet i förhållandet till
färgen torde man knappast kunna frånkänna
detta yttrande, som skulle varit otänkbart
i munnen på en sådan färgens dyrkare
och mystiker som Rembrandt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
