Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Ur bokmarknaden - Af Johan Mortensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR BOKMARKNADEN
GOETHE Werthers lidanden, öfversatt och försedd
med inledning af Allan Bergstrand. Stockholm,
Albert Bonniers förlag.
tET ÄR NU en cirka 135 år
sedan Goethes Werther för första
gången omnämndes i en svensk
tidning. I Stockholms lärda
tidningar för den 11 april år 1776 läses
nämligen ett kort meddelande från Berlin af
följande kuriösa innehåll: »Herr J. W.
Goethe, jur. doctor, är en af Tysklands
originella pennor. Hans skrifter äga en
eld och en våldsamhet, som ingenting kan
emotstå. Han bevisar, han intygar
åtminstone hvad han vill, men han skrifver utan
reglor. Hans skrifter utkommo härstädes
förledet år. De bestå af 1) Die Leiden
Werthers, en roman, som gjort ett
ovanligt uppseende så väl för sammansättningen
som innehållet. Händelsen är sann och
under Werther ligger en högt respektabel
theolog, en J—son, som af ärelystnad och
kärlek tog i de bästa åren lifvet af sig» . . .
Snart var romanen lika mycket läst och
beundrad här som annorstädes. Två olika
öfversättningar utkommo 1783 och 1786;
och på 90-talet härskar en formlig
AVerther-epidemi i den svenska litteraturen. Både på
vers och prosa uttryckte man sitt medlidande
och sin beundran för den olycklige Werther.
Man diskuterade för och emot själfmordets
berättigande. Man apostroferade Lotte och
höjde hotande pekfingret mot Albert, som
stått hindrande i vägen för de älskandes
lycka. Det är ett tåreflöde utan all ände.
Hvarje ung man med litterär instinkt och
någon aktning för sig själf led af en
olycklig passion i Werthers stil. Ännu i
Lorenzo Hammarskölds förhållande till Nora
Rääf, som gifte sig med hans broder Åke,
spårar man i hela uppfattningen såväl som
i särskilda situationer, att Lorenzo älskar
efter tidens mest berömda mönster för en
olycklig och sönderslitande passion. Och
hvad var så allt detta mot den feber, som
grep hela Tyskland, där man föranstaltade
formliga pilgrimsfärder till den olycklige
Jerusalems graf och mången yngling befriade
sig från sin leda vid världen på samma
radikala sätt som Werther, nämligen genom
ett pistolskott.
Obestridligen har all denna deklamation,
och alla dessa hjärnlösa och uppstyltade
poesier om Werther kastat ett visst löje
tillbaka öfver Goethes bok. Mången, som
aldrig läst »Den unge Werthers lidanden»,
föreställer sig säkert numera, att denna roman
endast är en långrandig och tråkig klagovisa.
Men ingenting kan vara oriktigare än ett dylikt
antagande. »Werthers lidanden» suger icke
endast sitt intresse däraf, att den skildraren hel
tids själsliga lidanden och strider; sådana
arbeten kunna stundom vara tråkiga nog. Det
är icke blott en innehållsrik utan också en
omedelbart fängslande bok. I konstnärlig
kraft står den vida öfver förebilden,
Rousseaus »La nouvelle Heloise», som
obestridligen nedtynges af deklamation,
programuttalanden och longörer. Till och med
brefformen, hvilken vanligen verkar tung i
romaner, har Goethe förstått att behandla
på ett lekande sätt.
De tre hufvudpersonerna stå redan på
bokens första sidor klart tecknade för oss:
Werther, Lotte och Albert.
Af dessa samlar sig hufvudintresset kring
Werther. Han är en ung ofrälse målare,
som omständigheterna placera som
sekreterare vid en ambassad. Efter en tidigare,
flyktig kärlekshistoria har han dragit sig
tillbaka till en liten stad i närheten af bergen,
och i de paradisiskt sköna omgifningarna
hvilar han ut i lycklig ro. Det är en
utomordentligt rikt utrustad natur med djärfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
